Många arter lever i flockar som oftast består av en hane och flera honor, men grupper med enbart hanar förekommer också, bland annat hos Flera arter på den afrikanska savannen lever i flockar med andra djurarter, som till exempel zebror och gnuer. har även god uthållighet..
Antiloperna är oftast lätta och graciösa, men de kan också vara tunga och oxliknande. Storleken varierar bland de olika antiloparterna. Gemensamt för alla arter är att hanen oftast är större än honan. Till de stora antiloparterna hör bland annat elanderantilopen som kan uppnå 3,5 meter i längd, 1,8 meter i mankhöjd och väga upp emot 1 000 kilogram. En annan stor art är kuduantilopen. De mindre antiloperna väger i vissa fall endast några kilogram, exempelvisdikdik-antilopen.[Hos de flesta arterna har båda könen horn. Storleken varierar mellan de olika arterna men hanarna har nästan alltid större horn än honorna. Det är bland de mindre arterna som honorna kan ha större horn än hanarna, exempelvis hos dvärgantilopen kan användas som effektiva vapen, oftare mot varandra än mot utomstående arter. Hornen är mer utvecklade inom de arter där hanarna slåss om honorna.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.