Bläckfisk är en klass inom blötdjuren. Bläckfiskar lever ett uteslutande marint liv och kännetecknas av ett stort huvud och en uppsättning muskulösa, sugkoppsförsedda bläckfiskarmar eller tentakler.
Det finns över 800 idag levande kända arter av bläckfisk, men forskare fortsätter att beskriva nya arter. Bläckfiskar förekommer i alla världens hav. Ingen art klarar av att leva i sötvatten. Bläckfiskar förekommer på de flesta djup i havet, från havsytan till havsbotten, och även i djuphavsgravar. Den ekologiska mångfalden inom gruppen är störst kring ekvatorn och minskar mot polerna.
De flesta bläckfiskar har en rad olika hudkomponenter som interagerar med ljus på olika sätt. Vissa arter använder kemiska ljusskapande effekter, så kallad biolumicens för att exempelvis lysa på sin egen skugga och på så sätt dölja sin närvaro. Detta används även för att locka till sig byten, vid parning, för att skrämma predatorer eller för kommunikation mellan artfränder. Bläckfiskar kan även kamoflera sig.
Hos flera arter finns i mantelhålan den så kallade bläcksäcken, en körtel som avsöndrar en mörk vätska. Då bläckfisken anar oråd sprutar den ut bläck som döljer den och kan därigenom lättare undgå sina fiender. Den mörka vätskan har använts som färgämne vilket gett upphov till kulören sepia. Ordet sepia betyder bläckfisk.
Alla bläckfiskar är skildkönade, och sädescellerna överförs till honorna i kapslar. Bläckfiskar förekommer uteslutande i havet och de flesta arter föredrar varmt vatten. Deras föda består huvudsakligen av kräftdjur och fiskar. Bläckfiskar äts av ett antal andra djurarter, inklusive tandvalar, fiskar, andra bläckfiskar och människan.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.