Cicador är en familj insekter i ordningen halvvingar som tillhör underordningen stritar och överfamiljen Cicadoidea. De kännetecknas av stora, långt isärsittande ögon och vanligtvis genomskinliga, ådriga vingar, de främre längre än de bakre. Det finns ungefär 2 500 arter av cikador runt jordklotet och många är ännu oklassifierade.
Cikador lever i tempererat till tropiskt klimat och hör där till de mest välkända insekterna, främst för sin storlek och sina anmärkningsvärda akustiska talanger. Cikadornas sång är bland de starkaste ljud som frambringas av insekter. Det är hanarna som frambringar ljud i syftet att locka till sig honor, och de gör det med hjälp av ljudorgan på bakkroppen.
Cikador genomgår ofullständig förvandling d.v.s., deras livscykel omfattar utvecklingsstadierna ägg, nymf och imago. Nymferna lever i marken och livnär sig genom att suga växtsaft ur rötter. Utvecklingen till imago kan ta flera år, hos några arter så lång tid som 13 eller 17 år.
Cikador lever i tempererat till tropiskt klimat.
Cikadans kroppsfärg är oftast bra anpassade till omgivningen och det är svårt att hitta cikador i tät vegetation. Vanliga kroppsfärger är brun, svart, grön, orange eller gulaktig. Honor har ett äggläggningsorgan och därför är deras bakkropp smalare än hanens.
Hanen är utrustad med ett ljudverktyg, med vilket den åstadkommer en mera intensiv än melodisk musik. Nämnda organ är beläget på buksidan av bröstets bakersta och bakkroppens främsta del och består av ett par håligheter, av vilka varje är täckt av ett stort, läderartad fjäll och innehåller en mycket komplicerad apparat av tre i ramar utspända hinnor. Dessa håligheter tjänar som resonansapparat till att förstärka ljudet, vilket sannolikt frambringas genom muskelsammandragningar som åstadkommen vibration av de nämnda hinnorna. Dessa ljud kan gå från 900 – 120 Herz.
Den enda i Sverige förekommande cikadan är bergscikadan. Malfjärilar är ofta ganska små, bevingade insekter som kan hittas i en mängd olika miljöer. De olika arterna livnär sig på olika typer av föda och själva utgör de ofta föda åt till exempel större rovinsekter, bland annat rovsteklar och många fåglar.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.