Darrål kallas även elektrisk ål. Darrålen lever i syrefattiga vatten i Sydamerika och kan bli uppemot 2,5 meter lång och väga 20 kg. Darrålen är nästan blind men har tre elektriska organ som används för bedövning av bytesdjur och försvar.
Längs kroppen finns elektroreceptorer som kan känna av de svaga elektriska signalerna från muskelaktiviteten av andra fiskar. Fiskens kropp med dess vitala delar ryms i dess främre del strax bakom huvudet medan ”svansen” är en enda kraftig muskel där den alstrar sin elektricitet
Fisken har tre elektriska organ, varje organ delat i en vänster- och en högerdel: huvudorganet, Sachs organ, och Hunters organ. De har fyra olika fysiologiska funktioner, som nämnt till orientering, kommunikation, jakt och försvar. Signaler går från hjärna till elektrcyter, de el-producerande celler de tre organen är uppbyggda av. Normalt pumpas natrium- och kaliumjoner ut ur cellerna, och ger en positiv laddning. När fisken fyrar av öppnas jon-kanaler snabbt, natrium- och kaliumjoner utanför cellen flödar tillbaka in. Momentant uppstår en negativ laddning på elektrocytens ena sida, och ökar den elektriska med ca 0,15 volt per cell. Genom denna snabba förändring i potential, hos vuxna djur över 800 volt, genereras en elektrisk ström vid beröring av fisken.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.