Labben tillhör vadarfåglarna. De är trutliknande mörka fåglar, med rovfågelsliknande karaktär, och de tillbringar en stor del av sitt liv ute till havs. De häckar på marken i karga tempererade och arktiska områden och de är långflyttande flyttfåglar.
Labbarna varierar i storlek från fjällabb, som i snitt väger 310 gram, till antarkisk, som i snitt väger 1,63 kg. Till färgen är de i huvudsak mörka, både vinter och sommar med vita inslag i fjäderdräkten. Flera av arterna förekommer i mörk, intermediär och ljus . Vingarna är långa, smala och spetsiga och den första pennan är längst. vuxna individer individer av de mindre labbarna har karaktäristiska förlängda stjärtfjädrar.
Näbben är försedd med mjuk hud och är jämförelsevis kort, men tjock och grov. Näbben är framtill hoptryckt och vid roten nästan rund. Överkäkens spets är hakformigt krökt nedåt, och underkäken bildar en utböjd vinkel bakom den nedskurna spetsen. Näsborrarna ligger långt framför näbbens mitt och är små, smala och bakåt avsmalnande. Benen är av medellängd och framtill täckta av tvärplåtar. Foten har en kort och svag, tämligen högt sittande baktå samt krökta, spetsiga och skarpkantade klor.
Labbar är besläktade med måsar, trutar, vadare, alkor och saxnäbbar och utgör, tillsammans med måsfgal underordningen Lari. Labbarna placeras i den egna familjen Stercorariidae och dess tio arter placeras idag i det gemensamma släkt.
De lever ensamma eller parvis, men påträffas under parningstiden flera tillsammans, ibland kolonivis. Labbarna häckar mest vid karga kuster men fjällabben häckar i fjällen. De lägger två fläckiga ägg. Ungarna matas länge av föräldrarna. Både ägg och ungar försvaras energiskt av föräldrarna.
Deras flykt är mycket snabb, och under hård vind kantrar de likt liror. De är ganska bra på att gå och de vilar stående på skären, oftast på den högsta klippan. Simmar ofta men kan inte dyka. Utanför häckningsperioden äter de fisk, as och fiskrens. och ´ägg. De kan bara fånga fisk som befinner sig alldeles under vattenytan och många arter tar merparten fisk, upp till 95% av födan under vintern, genom kleptoparatism. Detta innebär att labben jagar andra havsfåglar som måsar, trutar och tärnor (vissa större labbar attackerar även havssula), tills dessa ur krävan spyr upp fisk som labben fångar i flykten. Under häckningsperioden tar de även fågelungar, lämmel och ryggradslösa djur och de större arterna dödar även adulta fåglar, exempelvis alkor och liknande. Måsar, tärnor och andra fåglar reagerar ofta på en labb som på större rovfåglar.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.