I Sverige finns det två arter av Lom, Storlom och Smålom. Lommar har stark, nästan rak och mycket spetsig näbb, ganska stora ben som sitter långt bak på kroppen. De har långa framtår och hel simhud mellan tårna. Deras fjäderbeklädnad är mycket tät och fast. Vingarna är korta och spetsiga, med hårda pennor. Färgen på fjäderdräkten växlar efter årstid och ålder. De har kontrastrik dräkt på sommaren medan juvenil dräkt och vinterdräkt är mindre kontrastrika. Lommarnas läte är starkt och kan upplevas som lite ödsligt.
Lommarna vistas sommartid vid sött vatten, under andra årstider däremot oftast vid havet. De påträffas aldrig i flock. De lever främst av fisk. De är fulländade simdykare och kan stanna flera minuter under vattnet. De dyker ofta mycket långa sträckor och simmar än på vattenytan, än så djupt nedsänkta, att endast en smal strimma av ryggen är synlig. De dyker ned i vattnet utan märkbar ansträngning och utan minsta plask. På marken har de mycket svårt att röra sig. De flyger bättre än man skulle kunna tro med tanke på deras tunga kropp och korta vingar, och skjuter, sedan de med viss ansträngning höjt sig ett stycke upp i luften, rätt hastigt fart med mycket snabba vingslag. Sitt bo lägger lommarna vid sötvatten och mycket nära intill stranden. Äggen är två till antalet och är grön- eller gråbruna med svarta fläckar. De undkommer oftast sina fiender genom att dyka, men när detta inte går försvarar de sig genom att hugga med den vassa näbben.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.