Prästkrage är en flerårig ört inom familjen korgbllomiga växter. Blomman sitter på ett 30–70 cm långt, något hårigt och kantigt skaft, på vilket det växer enstaka små blad. På varje stjälk finns mycket sällan mer än en enda blomkorg, men växten växer ofta i grupper. Blomningstiden är juni–juli. Prästkragens blomkorg har två slags blommor (även diskblommor) är tätt förenade som till en gul kokard (de bildar tillsammans en skiva). Deras beståndsdelar är en rörformig (eller trattformig) blomkrona med fem flikar, fem rörformigt sammanvuxna ståndarknappar och en pistill med två märken. De är således tvåknade och har samma byggnad som hos kardborrre, men saknar blomfoder. Utgör det som liknar 6 mm breda kronblad, till antalet 15–40. Kantblomman har ett kronbräm som är utdraget i form av en tunga mot korgens perifiri och saknar ståndare. Den är alltså en honblomma. Eftersom kantblommorna utgår som ”strålar” från skivan har de också kallats ”strålblommor”.
De 300–400 mycket små, 4 mm långa mittblommorna samverkar till en rik och lysande blomställning. De har också en arbetsfördelning i korgen mellan de pollenalstrande mittblommorna och de stora, lysande men pollensaknande kantblommorna. De tunglika blomkronornas vita bräm har tre små flikar i spetsen, och brämet är alltså ofullständigt (ensidigt) utvecklat, eftersom femtalet råder i övrigt. Holken liknar en grund skål av tegellagda (överlappande) fjäll. Frukterna mognar i september–oktober. De är små nötter, och har den egenskapen att de redan vid lätt fuktighet blir slemmiga på en viss del av sin yta, och därigenom fastklibbas vid jorden där de fallit.
Rotsystemet utbreder sig från år till år. I somliga länder så starkt att prästkrage betraktas som invasiv art. Betraktas som ogräs i New South Wales och Victoria i Australien. Svårutrotad, eftersom en ursprungsplanta under sin livstid kan ge upphov till 26 000 frön, som behåller grobarheten i 40 år. Kvarvarande rottrådar kan ge upphov till nya plantor.
De största bladen nära marken är 4–15 cm långa och ungefär 4 cm breda. Storleken avtar efter hand mot stjälkens topp. De översta bladen blir inte mer än cirka 7 cm långa och saknar bladskaft. Bladen är tandade i kanten med upp till 15 tänder.
Alla växtdelar innehållepolyacetylen (polyetyn), som inte i sig är giftigt, men kan hos känsliga personer orsaka
kontaktallergi
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.