Snäckor är den klass i djurstammen blötdjur som omfattar flest arter. Ungefär 78 procent av blötdjuren är snäckor. Snäckorna kan i storlek variera från 1 millimeter till cirka 1 meter. De förekommer på land, i hav och sötvatten. Snäckskalet består nästan uteslutande av kalk. I Sverige finns det cirka 50 arter av vattenlevande musslor.
Snäckor består av ett säckformigt parti, som hos de flesta arter bekläds med ett ofta spiralvridet skal som omsluter större delen av organen. Oftast kan hela djuret dölja sig i skalet. Huvudet har ett par tentakler och ett par ögon, vilka ibland sitter på tentakelliknande stjälkar. Kroppens hela undersida upptas av foten som vanligen är en platt skiva.
Skalets spiralvindningar berör nästan alltid varandra, och oftast är spiralen så utdragen att vindningarna bildar en mer eller mindre utdragen spets. När djuret drar sig in i skalet, kan mynningen ofta tillslutas med ett horn eller lock fäst baktill på fotens översida. Endast få former är bilateralt symmetriska. Genom vridning blev nästan alla inre organen mer eller mindre osymmetriska. Tarmkanalen bildar ofta komplicerade slingor, som är omgivna av den stora levern. Analöppningen är belägen osymmetriskt och vanligen på högra sidan i eller invid ett hål i manteln. Hos ett stort antal snäckor finns en eller ibland två gälar. Ingången till mantelhålet är en bred springa vid säckens bas. Hos lungsnäckorna saknas gälar, och mantelhålet är ombildat till lunga genom att ett fint blodkärlsnät utbildats på dess vägg. Hos en del skallösa havssnäckor, vilka saknar mantelhålet, fungerar hudutskott på ryggsidan som andningsorgan.
Hjärtat utgörs av en kammare och ett förmak. Det centrala nervsystemet utgörs av flera ganglier som är förenade med varandra genom nervsträngar. Syn-, hörsel- och luktorganen är välutvecklade. De flesta snäckor är skildkönade och andra hemafroditer. Könsöppningen utmynnar nästan alltid på högra sidan, vanligen i analöppningens närhet.
Flera vattenlevande snäckor genomgår som ungdjur en metamorfos. De är från början försedda med ett segelliknande organ ,velum, med vilket det kan simma i vatten, medan den först svagt utvecklade foten utvecklas senare. De flesta snäckor äter dött organiskt material eller levande växter, men några är rovdjur.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.