De flesta av oss ser väl inte daggmasken som något annat än ett bra betesdjur när vi skall meta eller lägga ut långrev. men daggmasken fyller på med andra och viktigare egenskaper. Daggmaskar är viktiga i ekosystemet både för att de bryter ned växtdelar (som utgör maskens föda) och för att de syresätter och dränerar marken genom sina gångar. De har även en viktig omrörande effekt på jorden.
Daggmaskar har inga käkar i stället äter de genom att bilda ett tryck i svalget och suga in maten. I krävan bryts maten ner, blandas med saliv och bryts ner till mindre bitar. De äter inte bara löv, bark, strån och alger, utan också animaliskt material som bakteriemattor, svamphyfer och fjädrar. Vad det gäller löv äter de endast löv som är nedbrutna av svampar och bakterier. Daggmaskar syns oftast över jord efter regn då de kan byta boplats utan att riskera att torka ut.
läs om Huggorm
Tvåkönade
Daggmaskar är tvåkönade, men klarar inte av att föröka sig på egen hand. I stället måste de byta sperma med varandra. Vid äggläggningen avger daggmasken ett slembälte. Masken drar sig sedan baklänges ut ur det och lägger äggen så att de blir befruktade. Slemmet kommer sedan att stelna och skapa en kokong där embryot växer till sig i 1-6 månader. Det tar ungefär 1 år för daggmasken att utvecklas från kokong till en fullvuxen individ. Det är olika hur många kokonger som läggs vid befruktningen, det kan variera beroende av både storlek och art av mask, från några få hos vissa arter till flera hundra hos andra. Den vanligaster arten av maskar i Sverige är ringmask..
Sinnen
Daggmaskar har inga sinnesorgan. I stället har de sinnesceller och fria ändar av nerver som reagerar på sinnesstimuli. Dessa sinnesceller och nervändar sitter i maskens hud. De har bland annat sinnesceller som är ljuskänsliga. I framänden på masken finns även sinnesceller som förmodligen är känsliga för kemiska stimuli och skulle kunna jämföras med människan smakceller och luktceller.
Andningsorgan
Daggmaskar har inga speciella andningsorgan. Genom maskarnas fuktiga hud och kapillärer utbyts gaserna, där syret tas upp av hemoglobinet löst i blodplasma och koldioxid frigörs. Vatten, såväl som salter, kan också flyttas genom huden, genom aktiv transport.
läs om Anakonda
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.