Sikljöjan tillhör laxfamiljen. Spetsen på fiskens underkäke skjuter fram förbi överkäken. Tänder förekommer bara på tungan och underkäken. Storleken överstiger sällan 30 centimeter och vikten 80 gram. Siklöjan förekommer i Skandinavien och i Finland (i Norge endast fläckvis i söder), i Baltikum, norra Tyskland, fläckvis i Storbrittannien och Irland samt inplanterad i Polen och Frankrike. Österut genom Ryssland till Valdaj-området. I Sverige över hela landet (i Norrland endast i den östra delen)..
Siklöjan lever i stim i kalla, näringsfattiga sjöar. Kan även gå ut i bräckt vatten (inklusive nordligaste Östersjön ). Den leker i slutet av året och går då gärna upp i floder och åar, ofta redan på sensommaren. Leken kan ske både i vattendragen och i stillastående sjöar. Uppemot 3000 ägg kan läggas av en hona. Livslängden är 10 år. anses vara en delikatess.
Siklöjan är en matfisk, ganska benig men god. Brukar ibland stekas i stora wokstekpannor och säljas på torg. I Finland brukar man göra en så kallad ”Muikkukukko” (siklöjekaka) som är ett vanligt bröd med fyllning av siklöja. Man brukar även fritera hela små siklöjor i skorpmjöl. Dessa säljs på torg och i butiker.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
