Gnagare

Gnagare ör den artrikaste av alla däggdjursformationer. Det finns cirka 2000 olika arter och mer än 42 procent av jordens däggdjur är gnagare. De flesta gnagare är relativt små, men kompenserar detta på sätt och vis genom hög anpassningsbarhet och hög reproduktion.

Gnagare förekommer på alla kontinenter utom Antarktis.

Storleken på olika gnagararter varierar stort, från afrikansk pygmémus som når en längd av  45 till 80 mm och en vikt av 3 till 12 gram, till kapybaran som når en kroppslängd mellan 100 och 130 cm och en vikt mellan 27 och 79 kg.

Tänder

Gnagarnas tänder är lite speciella då de endast har emalj på framsidan, vilket gör att baksidan nöts ner snabbare och tänderna på så sätt slipas av nötningen. De flesta gnagares framtänder växer hela livet för att kompensera för nötningen. Skulle en framtand brytas eller på annat sätt försvinna kommer så småningom motsvarande framtand i motsatt käke att växa ohindrat eftersom den inte längre nöts ner, och gnagaren kommer troligtvis relativt snabbt att dö beroende av detta.

De flesta gnagare är växtätare, men det finns även de som är allätare och enbart köttätare.

Gnagare i Sverige

Vi övergår nu till att titta lite närmre på olika gnagare som finns i Sverige

Mus

som får representera även råtta och sork. Musen är den minsta av de tre. Släktet omfattar 39 arter även om inte alla förekommer i Sverige. Möss lever främst i skog eller på savann men några arter är kulturföljare  och lever istället i människans närhet.

Troligen låg släktets ursprungliga utbredningsområde i Afrika Sydeuropa och subtropiska och tropiska delar av Asien . Det antas att husmusen kommer från Indien och att den sedan spred sig över jorden med människans hjälp. 

Möss är först och främst nattaktiva men de som slagit följe med människor kan vara aktiva under alla dygnets timmar.

Mushonor kan para sig flera gånger per år. Per kull föds upp till 14 ungar. Hos husmusen varar dräktigheten i 19 till 21 dagar. Ungarna är vid födelsen blinda och nakna. Pälsen utvecklas under de första tio dagarna och cirka 4 dagar senare öppnar de ögonen. Ungarna diar honan under cirka tre veckor, och blir könsmogna fem till sju veckor efter födelsen.

Möss, råttor och sorkar som lever i symbios med människor är i princip allätare.

Ekorre

Ekorren, är i Sverige, en trädlevande gnagare. Kroppslängden uppgår till 24–30 centimeter exklusive svansen som är 17–20 centimeter. Vikten är mellan 200 och 450 gram. Hanen och honan är lika stora.

Ekorrens svans, anses ha två syften. Dels att hjälpa till att hålla balansen när den hoppar mellan grenar och dels att hålla ekorren varm när den sover.

På marken rör sig ekorren uteslutande genom språng.

Förekomst

Den trädlevande ekorren förekommer i hela Europa och i norra Asien. I Sverige är ekorren vanlig i skogsområden i hela landet, med undantag endast för fjällbörkskogen  där den endast förekommer sällsynt. Ekorren lever främst i barrskog men finns även i lövskog, och samhällens parker och villaområden.

Den är vanligen aktiv på morgonen och sent på kvällen. Mitt på dagen vilar den ofta i sitt bo för att undvika värme och fåglar. På vintern är dagsvilan kortare. Ekorren gillar inte dåligt väder, kan ekorren stanna i boet i flera dagar i sträck.

Den är vanligen aktiv på morgonen och sent på kvällen. Mitt på dagen vilar den ofta i sitt bo för att undvika värme och fåglar. På vintern är dagsvilan kortare. Ekorren gillar inte dåligt väder, då kan den stanna i boet i flera dagar i sträck.

Socialt liv

Ekorrar lever ensamma och delar helst inte mat med andra. Utanför parningssäsongen och på vintern kan dock flera ekorrar dela bo för att hålla värmen.

Bo

Ekorrar bygger ett bo av ris eller kvistar, eller övertar andras, vilket då ofta är större övergivna fågelbon. Nästan vad som helst i ett träd duger men den föredrar håligheter, till exempel gamla hackspettbon, men även holkar avsedda som fågelbon duger gott.

Föda

Huvudfödan är växtföda, som barrträdsfrön och -blommor, framförallt granens hanblommor. 

Den i Europa vanligaste rödbrunna ekorren har allt mer börjat konkurrerats ut av importerad grå ekorre.

Hare

Hare och kanin räknades tidigare som en art inom gnagare. Nu har de dock seprerats från gnagare. Det som främst skiljer är;

  • Gnagare har tre till fem kindtänder i vardera överkäkshalva medan hardjur har sex st.
  • Gnagare har två framtänder i överkäken medan hardjuren har fyra
  • Gnagare maler sin föda genom att röra tänderna upp och ned medan hardjuren tuggar i sidled.
  • Gnagare har baktassar med fem tår medan hardjur har fyra.

Haren är verkligen snabbfotad. Det finns några arter som på längre sträckor kan hålla en hastighet av 50 kilometer i timmen och på kortare sträckor komma upp i hela 80 kilometer i timman. Kroppslängden varierar från 25 till 75 centimeter och vikten från 0,4 till 7 kilo. Pälsens färg varierar hos de flesta arterna mellan vit-, grå- och brunaktig.

Haren jagas för pälsen och köttets skull.

Utbredning

Numera finns haren på alla kontinenter utom i Antarktis. I Sverige förekommer Hare upp till sydligaste Norrland. I Sverige förekommer tre olika arter. Skogshare, fälthare och vildkanin.

Föda och parning

Födan utgörs bland annat av gräs, örter, blad och blommor. Den är också koprofag, vilket innebär att den äter sin egen spillning. Detta görs för att för att ta del av de näringsämnen som blivit tillgänglig efter matspjälningen.

Honan kan para sig flera gånger per år. Dräktigheten varar i 25 till 50 dagar, därefter föds vanligen två till åtta ungar, ibland dock upp till 15.

Bäver

Europeisk bäver kan bli upp till 75 centimeter lång (svansen ej inräknad) och väga upp emot 30 kilo.

Bävern utrotades i Sverige 1871, men 1922 började den återinplanteras med bävrar från Norge. Bävrarna förökade sig snabbt och stammen räknas i dag som mycket livskraftig. Födan består främst av blad, bark, rötter, kvistar, örter och vattenväxter. Bävern fäller normalt träd vars stam är runt 25 centimeter. Det fällda trädets grenar används både som mat och för bobygge. När grövre träd fälls gnager bävern sig igenom cirka en tredjedel av stammen och väntar sedan för att låta stormar sköta resten.

Läs om

Sveriges största älvar

Bobygge

Bävrar uppehåller sig alltid vid vattendrag och sjöar. Hyddans ingång ligger under vattenytan och bävrar bygger stora hem. Den största bäverhydda man funnit var i Alberta, Kanada, den var 850 meter lång.

Familjeliv

Samma bäverpar lever ihop hela livet. Ungarna stannar hos föräldrarna till två års ålder. Efter att honan fött en ny kull stannar hon hemma, för att mata och sköta dem. Hannen tar med den äldre kullen ut och lär dem fälla träd samt hur man bygger bo.