Bäver

Bävern (Castor fiber) är Sveriges största gnagare. En vuxen bäver väger 18–22 kilo, lever vid sjöar och vattendrag i större delen av landet och äter bark, kvistar och vattenväxter. Den var utrotad i Sverige i slutet av 1800-talet men är i dag så vanlig att den har allmän jakttid i alla län.

Uppdaterad 13 oktober 2026. Artikeln är omskriven från grunden med faktaruta, jakttider, regler för bäverdammar och källor från Naturhistoriska riksmuseet, Artdatabanken och Länsstyrelsen. En felaktig uppgift om vad bävergäll används till är rättad.

Fakta om bäver i korthet

Vetenskapligt namn	Castor fiber (europeisk bäver)
Ordning och familj	Gnagare (Rodentia), bävrar (Castoridae)
Kroppslängd	70–100 cm, plus en svans på 30–40 cm
Vikt	Oftast 18–22 kg. Den tyngsta kända europeiska bävern vägde 31,7 kg
Föda	Bark, kvistar och löv från lövträd, örter och vattenväxter. Ingen fisk
Ungar	1–4 per kull, en kull per år
Livslängd	Upp till 20–30 år i det vilda, men de flesta blir inte äldre än omkring tio år
Utbredning i Sverige	Större delen av landet, framför allt norra Götaland, Svealand och Norrland
Antal i Sverige	Omkring 100 000 djur enligt Naturhistoriska riksmuseets uppskattning
Rödlistan	Livskraftig (LC) i Sverige och globalt enligt IUCN
Jakttid	1 oktober–10 maj i 15 län, 1 oktober–15 maj i Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län

Hur stor blir en bäver?

En fullvuxen bäver blir 70–100 centimeter lång från nos till svansrot och väger normalt 18–22 kilo. Till det kommer den platta, fjällklädda svansen på 30–40 centimeter. I hela världen är det bara den sydamerikanska kapybaran som blir större, och den kan du läsa om i vår artikel om världens största gnagare.

I vattnet ger de simhudsförsedda bakfötterna fart medan svansen styr. När bävern dyker stänger den öron och näsborrar, och en genomskinlig blinkhinna drar sig över ögonen. Bävern kan stanna under ytan i upp till 15 minuter, men de flesta dyk är betydligt kortare än så. Bakom framtänderna sluter sig ett par hudflikar, så att bävern kan gnaga under vattnet utan att få vatten i munnen.

Pälsen är brun med ljusare buk och består av en tät underull under långa täckhår. På varje kvadratcentimeter sitter 12 000–23 000 hårstrån. Den håller värmen bara så länge den är ren och insmord, så bävern lägger mycket tid på att kamma den med klorna på bakfötterna och smörja in den med ett oljigt sekret.

Vad äter bävern?

Bävern är växtätare. På sommaren äter den mest vattenväxter, näckrosor och örter längs stranden. Resten av året lever den på bark, kvistar och löv från lövträd, framför allt asp, björk, sälg och vide. Fisk äter den inte alls.

På hösten fäller bävrarna många träd. Grenarna gnags i lagom bitar och trycks ner i bottenslammet utanför boet, där de blir ett skafferi under isen. Under vintern simmar bävern ut från boet till förrådet och hämtar mat utan att behöva gå upp på land. Med sitt goda luktsinne kan den vädra sig till aspar på flera hundra meters avstånd.

Varför har bävern orange tänder?

Framtändernas emalj innehåller järn, och det ger den rostorange färgen. Järnet gör ytan hårdare. Tänderna växer hela livet, så bävern måste gnaga för att slita ner dem. Därför hittar man ibland grova träd med gnagmärken som aldrig blir fällda.

Hur fäller bävern träd?

Bävern gnager runt stammen tills den bildar en timglasform och trädet faller. Ett träd som är 15 centimeter tjockt kan ligga ner efter mindre än en timme, medan en stam på 25 centimeter eller mer kan ta flera timmar. Grova träd fäller den främst för att komma åt grenverket i kronan, eftersom det är där den näringsrika barken och kvistarna finns. Tunnare stammar släpas eller flottas ner till vattnet och används både som mat och som byggmaterial.

Spetsiga stubbar, högar av ljusa gnagspån och avbarkade pinnar i vattenbrynet avslöjar att en bäver bor i närheten.

Varför bygger bävrar dammar?

Bävern dämmer upp vattnet för att hålla en jämn vattennivå. Då ligger ingången till boet alltid under ytan, där rovdjur inte kommer åt den, och vattnet blir så djupt att det inte bottenfryser runt matförrådet. Den nya våtmarken ger dessutom mer av de vattenväxter och unga lövskott som bävern äter.

Dammar byggs bara där det behövs, oftast i små och grunda bäckar. I en stor sjö eller ett djupt vattendrag nöjer sig bävern med boet. Dammen byggs av grenar, stenar och slam som tätas efter hand. Den längsta kända bäverdammen ligger i Wood Buffalo nationalpark i Kanada, är omkring 850 meter lång och byggdes av amerikanska bävrar. Den upptäcktes 2007 på satellitbilder.

När marken bakom dammen dämts över blir den våtmark som lockar fåglar, groddjur och insekter. Döda träd ger plats åt tickor och vedlevande insekter, och när en övergiven damm växer igen blir den en näringsrik bäveräng.

Hur ser en bäverhydda ut?

En vanlig bäverhydda är en hög av grenar och slam, 1–2 meter hög, 2–4 meter bred och 8–10 meter lång. I extrema fall kan den bli 3,5 meter hög med en omkrets på 30 meter. Inuti finns en torr kammare ovanför vattenytan, och ingången ligger under vattnet. Där stränderna är höga gräver bävern i stället ett bo i strandbrinken.

Var finns bävern i Sverige?

Bävern finns i sjöar och vattendrag över större delen av landet och framför allt i norra Götaland, Svealand och stora delar av Norrland. Den trivs där det finns lövträd vid stranden och vatten som varken bottenfryser på vintern eller strömmar för kraftigt. Allmän jakttid gäller i dag i alla län, även i Skåne och Blekinge.

Unga bävrar som letar eget revir kan följa älvar ut till kusten och hamna i skärgården. Bävern klarar bräckt vatten men behöver tillgång till sötvatten för att dricka och skölja saltet ur pälsen, som annars förlorar sin isolerande förmåga.

När och var ser man bäver?

Bävern är aktiv på natten, så bäst chans har du sent på kvällen eller tidigt på morgonen före soluppgången. Leta efter färska gnagspår och fällda träd, sätt dig tyst en bit från stranden och vänta. Ett hårt plask betyder att bävern har upptäckt dig: den slår svansen i vattnet som varning till resten av familjen. Bävern går inte i ide, men i norr tillbringar den stora delar av vintern under isen.

Bäverns syn är dålig, men hörsel och luktsinne är skarpa. Ögat saknar det reflekterande skikt som de flesta nattdjur har, och bävern ser färger. Båda dragen är typiska för dagaktiva djur, och Naturhistoriska riksmuseet skriver att mycket tyder på att bävern en gång var aktiv på dagen och blev nattaktiv för att undkomma människans jakt.

Hur länge lever en bäver?

En bäver kan bli 20–30 år i det vilda och betydligt äldre i fångenskap, enligt Naturhistoriska riksmuseet. Så gamla blir dock få, och de flesta vilda bävrar lever inte längre än omkring tio år. Bävrar lever i familjer som består av ett par och deras ungar från de två senaste åren.

Bävrarna parar sig i februari och ungarna föds i början av juni, en till fyra i varje kull. De föds pälsklädda och med öppna ögon och diar i ungefär tre månader. Ungarna stannar hemma i två år. Under tiden hjälper både föräldrarna och fjolårsungarna till att lära dem simma, hitta mat och fälla träd. Vid två års ålder är de könsmogna och flyttar ut för att söka eget revir.

Är bävern fridlyst?

Nej. Bävern var fridlyst i Sverige från 1873, men i dag är den jaktbart vilt med allmän jakttid i hela landet. Jakttiden är 1 oktober–10 maj i 15 län och 1 oktober–15 maj i Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Utanför jakttiden är bävern fredad, men länsstyrelsen kan ge tillstånd till skyddsjakt om den orsakar avsevärda skador.

Bävern är klassad som livskraftig (LC) i Artdatabankens rödlista. Svenska Jägareförbundet beräknar att 5 000–10 000 bävrar skjuts varje år, vilket är färre än stammens årliga tillväxt. Jakt med fällor kräver särskilt tillstånd och en kurs i bäverfångst, bland annat för att inte uttern ska fastna i dem.

Får man ta bort en bäverdamm?

Ja, under vissa perioder. Där allmän jakttid på bäver gäller, alltså i hela landet, får du riva en bäverdamm mellan 1 maj och 30 september utan att fråga länsstyrelsen. Mellan 1 oktober och 30 april krävs tillstånd, och det ges bara om det är absolut nödvändigt för att förhindra avsevärda skador. En bäverhydda, alltså själva boet, får du aldrig riva utan länsstyrelsens tillstånd. Reglerna står i 29 § jaktförordningen.

Är bävrar farliga för människor?

Sällan. Bävern är skygg och dyker hellre undan än försvarar sig. Men den har kraftiga tänder och kan bita om den blir trängd eller fångad. 2013 dog en fiskare i Belarus efter att ha försökt gripa en bäver som bet honom i benet och skadade en pulsåder. Låt bävern vara och håll hunden kopplad nära bäverboet. I Sverige gör bävern mest skada på skog, vägbankar och åkermark när dammar översvämmar marken.

Vad är bävergäll?

Bävergäll, eller castoreum, är ett starkt doftande sekret som både hanar och honor samlar i två säckar på buken. Bävern använder det för att markera sitt revir. Vuxna djur kan ha 150–200 gram bävergäll. Säckarna är utbuktningar på urinvägarna nära könsorganen. Namnet kommer av ordet gälla, alltså kastrera, eftersom man förr trodde att säckarna var testiklar.

Bävergäll innehåller ämnen som bävern får i sig med aspbarken, bland annat salicylsyra, som i dag är grunden för många värktabletter. Redan i antiken användes det som läkemedel, och en bok från 1685 räknar upp över 200 användningsområden. På 1830-talet kunde 15,5 gram bävergäll kosta mer än en drängs årslön. Det är en stor del av förklaringen till att bävern jagades till utrotning. I dag används bävergäll i vissa parfymer och som krydda i brännvin. I USA är det godkänt som livsmedelstillsats, men det används sällan, så vaniljglass smaksätts i praktiken inte med bävergäll.

Hur kom bävern tillbaka till Sverige?

Den sista svenska bävern dödades 1871. Arten fridlystes 1873, men då var det för sent. I Norge fanns en liten stam kvar, och 1922 släpptes två norska bävrar ut i Jämtland. Fram till 1939 följde ytterligare 78 djur till olika platser i landet. Stammen växte snabbt:

• 1939: omkring 400 bävrar
• 1961–1962: omkring 2 200
• 1969: omkring 7 000
• 1980: omkring 40 000
• I dag: omkring 100 000 enligt Naturhistoriska riksmuseet, spridda över i stort sett hela landet

Begränsad jakt tilläts igen 1973 där bävrarna gjorde stor skada på skog. Svenska bävrar har senare skickats vidare för att återinföras i andra länder, bland annat Österrike. Bävern finns kvar i gamla ortnamn: det fornsvenska ordet för bäver, biur eller bjur, lever vidare i namn som Bjurfors och Bjurträsk.

Vad skiljer europeisk och amerikansk bäver?

Det finns två arter: europeisk bäver (Castor fiber) och nordamerikansk bäver (Castor canadensis). De är mycket lika och storleken räcker inte för att skilja dem åt. Skillnaderna sitter i antalet kromosomer och i detaljer i skallen, och arterna kan inte få avkomma med varandra. Alla vilda bävrar i Sverige är europeiska. Den nordamerikanska bävern planterades in i Finland på 1930-talet och har en stor stam där. Den står på EU:s lista över invasiva främmande arter och får inte importeras eller släppas ut.

Vanliga frågor om bäver

Får man äta bäver?

Ja. Bäver är jaktbart vilt, och kött från en lagligt fälld bäver får ätas precis som annat viltkött.

Är bävern ett landskapsdjur?

Ja, bävern är Ångermanlands landskapsdjur.

Kan bävern klättra?

Nej. Bävern är långsam och klumpig på land och når kronans grenar genom att fälla hela trädet.

Vilka djur äter bäver?

Varg och lodjur tar bäver, särskilt när den rör sig på land. Ungar kan också tas av räv. Fler svenska vilda djur hittar du bland våra artiklar om däggdjur.

Källor

• Naturhistoriska riksmuseet: Bäver
• Svenska Jägareförbundet: Bäver
• Länsstyrelsen Södermanland: Bäver, jakt och bäverdammar
• Jaktförordningen (SFS 1987:905), bilaga 1 och 29 §
• SLU Artdatabanken: Artfakta och Rödlistan
• Havs- och vattenmyndigheten: Nordamerikansk bäver
• Wikipedia: Europeisk bäver och Eurasian beaver och Beaver