Fågeln som flyger långsamt över trädtopparna i skymningen och låter tre eller fyra låga knorr följas av ett vasst pissp är en morkullehane på sitt spel. Jägare kallar det sträck. Morkullans läte hörs från att arten kommer tillbaka i slutet av mars och i ungefär fyra månader framåt, på kvällen och i gryningen. Sträcket är oftast det enda tillfälle då man får se fågeln. Resten av dygnet ligger morkullan gömd i snår på skogsbotten, och den rödbruna, svart- och gråspräckliga fjäderdräkten smälter ihop med de vissna löven.
Publicerad 13 oktober 2026. Ny artikel med en svensk inspelning av sträcket från mars 2026, en tabell som skiljer morkullan från beckasin, storspov och nattskärra i vårkvällen, och studien som visade att hanarnas sträckläten går att föra till rätt individ i 95 procent av fallen.
Hur låter morkullans läte?
Morkullans spelläte består av två delar som alltid kommer i samma ordning: först tre till fyra dämpade, grymtande knorr, sedan ett spetsigt och explosivt pissp. I Fågelguiden skrivs det oårt oårt oårt pissp! Hela sekvensen tar ett par sekunder, och hanen upprepar den gång på gång medan han flyger förbi.
Knorret är lågt, mörkt och lite kväkande. Det bär dåligt. Ofta hör man det först när fågeln är nästan rakt ovanför, medan det tunna, skarpa pisspet når betydligt längre genom skogen. I äldre svensk litteratur kallas de två ljuden knorpning och knispning, och i Blekinge hette morkullan förr drarisp, ett namn som anses härma lätet.
Vad är morkullans sträck?
Sträcket är hanens spelflykt. Han flyger en fast rutt i höjd med trädtopparna, långsamt och med djupa vingslag, och knorrar och pisspar under hela flygningen. Ett varv tar runt tolv minuter. Sedan dyker han upp över samma glänta eller skogsväg igen, så den som står still kan se honom flera gånger samma kväll. Platsen han passerar kallas morkullesträck, och själva spelflykten har också kallats morkulledrag.
Bara hanarna sträcker. Svenska Wikipedia beskriver morkullan som revirhävdande, men enligt Svenska Jägareförbundet håller hanarna inget eget revir på marken. De tävlar i luftrummet om att hitta honor som är redo att para sig. Morkullan är polygam, och en dominant hane kan para sig med flera honor under samma vår. Honan lägger fyra ägg i en grop på marken, fodrad med löv, strån eller mossa, och ruvar ensam i 21–24 dagar.
Varje hane har sin egen röst. Brittiska forskare analyserade spektrogram av sträckläten och kunde föra 95 procent av lätena till rätt individ, och i dag räknas sträckande hanar för att uppskatta bestånden i bland annat Storbritannien, Schweiz, Frankrike och Ryssland.
Vilka månader hör man morkullan?
Sträcket hörs från slutet av mars till slutet av juli. Morkullorna kommer tillbaka till Skåne mot slutet av mars och till mellersta Sverige i början av april, och hanarna börjar sträcka nästan direkt. Svenska Jägareförbundet anger att morgon- och kvällssträcket i södra Sverige pågår i fyra månader.
På hösten är morkullan tyst. Det svenska beståndet flyttar söderut i oktober och november, och bara enstaka fåglar försöker övervintra i södra Sverige.
Vilken tid på dygnet sträcker morkullan?
Kvällssträcket kommer igång när solen har gått ner och fortsätter in i skymningen. Morgonsträcket sker i gryningen innan det blir ljust. Inspelningen ovan gjordes 18.42 en marskväll i Uppland, strax efter solnedgången. I maj och juni börjar kvällssträcket senare, eftersom solen går ner senare.
Den som vill se sträcket ställer sig vid en skogsväg, en kraftledningsgata eller en glänta i blandskog med fuktiga partier och tittar mot den ljusaste delen av himlen. Fågeln syns som en knubbig silhuett med lång näbb och långsamma vingslag.
Varför är morkullan så svår att se?
Morkullan är aktiv på natten och tillbringar dagen gömd i buskar och snår i löv- eller barrskog. Ovansidan är spräcklig i svart, askgrått och rödbrunt, och över hjässa och nacke går svarta tvärband som bryter upp huvudets form. Mot ett lager av gamla löv försvinner konturen. Fågeln ligger kvar och litar på kamouflaget, och den som går förbi märker den ofta först när den lyfter nära fötterna.
De stora ögonen sitter högt och mycket långt bak på huvudets sidor, vilket ger morkullan ett synfält på 360 grader. Det binokulära synfältet, där båda ögonen ser samma område, är lika stort rakt bakåt som rakt framåt. Fågeln ser runt sig även när den står med den 6–8 centimeter långa näbben nedstucken i jorden efter daggmask.
Under stjärten har morkullan vita fjäderspetsar som reflekterar upp till 55 procent av ljuset, 30 procent mer än någon annan fågelfjäder som har mätts. Det visade en forskargrupp ledd från Imperial College London i en studie från 2023. Fläckarna syns när fågeln reser stjärten, och forskarna tolkar dem som en signal som ska synas på avstånd i dåligt ljus under trädkronorna.
Hur skiljer man morkullans sträck från beckasinens bräkande?
Beckasinens ljud kommer från stjärten och hörs över öppen mark. Beckasinen spelar högt uppe över myrar och blöta ängar. Hanen stiger och dyker sedan snett nedåt med de yttersta stjärtpennorna utspärrade. Fjädrarna vibrerar i luftströmmen och ger ett brummande, darrande huhuhuhu som påminner om en get som bräker, därav de gamla namnen himmelsget och vårget. Ljudet hörs både dag och ljusa nätter och upprepas för varje dykning.
Morkullan flyger plant och långsamt i trädtoppshöjd över skog och gör inga sådana dykningar. Knorret och pisspet kommer från strupen och hörs i takt med att han passerar.
| Art | Hur det låter | Var och hur | När |
|---|---|---|---|
| Morkulla | 3–4 låga knorr och ett vasst pissp, upprepat | Hane som flyger långsamt i trädtoppshöjd över skog, samma rutt varv efter varv | Skymning och gryning, slutet av mars till juli |
| Beckasin | Vibrerande, bräkande huhuhuhu från stjärtpennorna | Hane som dyker från hög höjd över myr och blöt äng | Dag och ljusa nätter, vår och försommar |
| Storspov | Lång, bubblande drill som stiger och tar fart | Över öppna myrar, mossar och fält | Vår, gärna morgon och kväll |
| Nattskärra | Jämnt, surrande spinnande som kan hålla på i minuter | Från en gren på hyggen och tallhedar | Skymning och natt, främst juni och juli |
Storspovens drill och de andra spovarnas läten finns beskrivna i artikeln om spovarna i Sverige. Fler arter i skog och våtmark finns samlade bland Lurvigts fågelartiklar.
Fakta: morkulla
- Vetenskapligt namn: Scolopax rusticola, familjen snäppor
- Längd: 33–38 cm, varav näbben 6–8 cm
- Vingbredd: 55–65 cm
- Vikt: omkring 300 g
- Läte: oårt oårt oårt pissp under hanens spelflykt, sträcket
- Sträck: skymning och gryning, från ankomsten i slutet av mars i ungefär fyra månader
- Antal i Sverige: omkring 580 000 par (uppskattning 2018), häckar i hela landet men vanligast i mellersta Sverige
- Flyttning: söderut i oktober–november, tillbaka i slutet av mars–april
- Föda: främst daggmask, även insekter, larver och små snäckor
- Häckning: fyra ägg i en grop på marken, ruvning 21–24 dagar
- Status: livskraftig (LC) i Sverige och globalt
Vanliga frågor om morkullans läte
Får man jaga morkulla på sträcket?
Nej. Sommarjakten på sträckande morkulla stoppades i Sverige i juni 1999, och EU:s fågeldirektiv förbjuder jakt under häckningstiden. Morkulla jagas i dag på hösten, främst med stående eller stötande fågelhund. Under 2000-talet har avskjutningen i Sverige legat på 2 000–3 000 fåglar om året.
Kan morkullan flyga med ungarna?
Det finns uppgifter om att honan vid fara flyger med små ungar fasthållna mellan benen och kroppen, men beteendet är sällan observerat. Ungarna lämnar boet direkt efter kläckningen och kan flyga korta sträckor efter ungefär tio dagar.
Vad betyder namnet morkulla?
Kärrflicka. Mor är ett gammalt ord för myr eller kärr och kulla betyder flicka, vilket naturforskaren Sven Nilsson konstaterade redan 1858. Det vetenskapliga namnet Scolopax rusticola kommer från grekiskans ord för skogstupp och latinets rusticus, lantlig.
Källor: Svenska och engelska Wikipedia (Morkulla / Eurasian woodcock); Svensson L. m.fl. (2009) Fågelguiden, Bonnier Fakta; Svenska Jägareförbundet, artpresentation morkulla; Wirdheim A. & Green M. (2022) Sveriges fåglar 2022, BirdLife Sverige; Hoodless A.N. m.fl. (2008) ”Vocal individuality in the roding calls of Woodcock Scolopax rusticola”, Ibis 150: 80–89; Dunning J. m.fl. (2023), Journal of the Royal Society Interface, doi:10.1098/rsif.2022.0920; Ulf Elman, XC1091386, xeno-canto.org.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
