Murmeldjur är stora, marklevande gnagare i ekorrfamiljen. Släktet Marmota har 14–15 arter i Europa, Asien och Nordamerika, och den enda som lever vilt i Europa väster om Ukraina är alpmurmeldjuret. Ett vuxet murmeldjur väger 3–7,5 kilo, går i ide i upp till nio månader om året och varnar sina släktingar med genomträngande visslingar. I Sverige finns inga vilda murmeldjur.
Uppdaterad 13 oktober 2026. Ny faktaruta, nya avsnitt om vinterdvalan och de två varningsvisslorna, och ett svar på om murmeldjur finns i Sverige. Den felaktiga uppgiften om murmeldjur i Centralamerika är struken, och bilden på en präriehund har fått en bildtext som säger vilket djur det är.
Fakta om murmeldjur i korthet
| Vetenskapligt namn | Marmota (släkte). Den europeiska arten heter alpmurmeldjur, Marmota marmota |
| Ordning och familj | Gnagare (Rodentia), ekorrar (Sciuridae) |
| Antal arter | 14–15, beroende på vilken indelning man följer |
| Kroppslängd | 30–60 cm för släktet, alpmurmeldjuret upp till 73 cm. Svansen är 10–25 cm |
| Vikt | 3–7,5 kg. De största arterna kan passera 11 kg på hösten |
| Föda | Gräs, örter och blommor, ibland frön, frukt och insekter |
| Vinterdvala | Oftast 6–7 månader, upp till 9 månader |
| Ungar | Alpmurmeldjur: 1–7 per kull, oftast 3, efter 33–34 dagars dräktighet |
| Livslängd | Alpmurmeldjur omkring 12 år i det vilda, 15–18 år i fångenskap |
| Finns i Sverige? | Nej, inga vilda bestånd |
Vad är ett murmeldjur för djur?
Ett murmeldjur är en gnagare som hör till familjen ekorrar, samma familj som vår vanliga ekorre, jordekorrarna och präriehundarna. Murmeldjuren lever på marken och under den. Kroppen är satt och tung, benen korta och klorna kraftiga, byggda för att gräva.
Det svenska namnet kommer via tyskans Murmeltier, som går tillbaka på latinets mus montis, ”bergsmus”.
Murmeldjur är gnagare i ekorrfamiljen. Vill du ha en gnagare hemma behöver den gott om plats, se våra guider om hamsterburar och marsvinsburar.
Hur stort blir ett murmeldjur?
Ett murmeldjur blir 30–60 centimeter långt från nos till svansrot, med en svans på 10–25 centimeter, och väger 3–7,5 kilo. Alpmurmeldjuret hör till de större arterna och kan bli 73 centimeter långt. Det gör murmeldjuren till de tyngsta medlemmarna i hela ekorrfamiljen, ungefär lika stora som en huskatt.
Vikten svänger kraftigt över året. Ett alpmurmeldjur som går in i idet i oktober med 5,5–7,5 kilo kan komma ut i april med bara 2,8–3,3 kilo kvar, efter att ha levt hela vintern på sitt fett. Pälsen är oftast gråbrun eller rödbrun med ljusare buk, men det finns också helt svarta individer. Bland gnagarna slås murmeldjuren av bland annat bävern och kapybaran, som du kan läsa mer om i artikeln om världens största gnagare.
Finns det murmeldjur i Sverige?
Nej, det finns inga vilda murmeldjur i Sverige. Alpmurmeldjuret lever i Alperna, Karpaterna och Tatrabergen, och efter utplanteringar även i Pyrenéerna, Centralmassivet, Jura, Vogeserna och Schwarzwald. Till Pyrenéerna, där arten fanns under förhistorisk tid, återinfördes murmeldjur 1948.
Arten håller sig mellan 800 och 3 200 meters höjd, de flesta kolonier ligger över 1 200 meter. Murmeldjur tål kyla mycket bättre än värme och drabbas av värmestress på låglandet.
Längre österut lever stäppmurmeldjuret på gräsmarkerna från Ukraina till Kazakstan. Fram till mitten av 1900-talet krympte bestånden kraftigt, både av jakt och av att stäppen odlades upp. Övriga arter finns i Centralasien, Sibirien och Nordamerika.
Hur länge sover murmeldjur?
Murmeldjur sover vintersömn i 6–7 månader, i högt belägna kolonier upp till 9 månader. Alpmurmeldjuret går ner i idet i oktober och kommer upp i mars eller april. Tidpunkten styrs av en inre klocka och ligger fast även om det finns mat kvar.
Under dvalan sjunker kroppstemperaturen till omkring 5 grader. Hjärtat slår ner mot 5 slag i minuten och djuret andas 1–3 gånger i minuten. Med jämna mellanrum vaknar djuret ändå upp en kort stund och värmer upp kroppen, innan det sjunker tillbaka i dvalan.
Alpmurmeldjuren sover inte ensamma. Hela familjen, ofta upp till 20 djur, ligger tätt ihop i en vinterkammare som i sluttningar kan ligga 5–7 meter under marken. Ingången täpps till med en propp av gräs, jord, sten och spillning som kan vara 1–2 meter lång. Årsungarnas överlevnad hänger på att flera vuxna hanar ligger bredvid och håller dem varma. Murmeldjuren hör till de djur som sover allra längst, se jämförelsen i vilka djur går i ide.
Varför visslar murmeldjur?
Murmeldjur visslar för att varna varandra för rovdjur. Alpmurmeldjuret har två olika signaler. En enda vissling betyder akut fara, till exempel en kungsörn som redan störtdyker mot kolonin, och då rusar djuren direkt ner i närmaste hål. En serie korta visslingar varnar för en räv som stryker omkring i närheten eller en vandrare på väg uppför stigen. Då stannar djuren ofta vid hålet, reser sig på bakbenen och håller utkik.
Örnen är murmeldjurens farligaste fiende. Räv, mård och korp tar framför allt ungar.
Vad äter murmeldjur?
Murmeldjur äter främst gräs och örter, men också blommor, frön, frukt och ibland insekter, spindlar och maskar. Alpmurmeldjuret väljer helst unga skott och blommor av alpklöver, vedel och groblad, och betar mest på förmiddagen och eftermiddagen. De växterna innehåller fleromättat fett, som hjälper kroppen att klara de låga temperaturerna under vintersömnen. Något förråd samlar murmeldjuren inte, utan all vinterkost äts upp under sommaren och lagras som fett.
Hur bor murmeldjur?
Murmeldjur gräver gångsystem med permanenta tunnlar, snabba flykthål och blindgångar. En gång är normalt 10–70 meter lång, och den längsta som mätts upp var 113 meter. Sommarbona ligger ungefär en meter under ytan, vinterkamrarna upp till 5–7 meter ner. Boet fodras med torrt gräs. Där föder alpmurmeldjurets hona 1–7 ungar, oftast 3, efter 33–34 dagars dräktighet. En nyfödd unge väger omkring 30 gram och blir könsmogen tidigast efter sin andra vinter, oftast först efter den tredje.
Alpmurmeldjuren lever i familjegrupper med ett dominant par och deras ungar från flera år. Det är bara det dominanta paret som får ungar, och en ung hane som vill ha en egen familj måste hitta en koloni där han kan jaga bort den gamla hanen.
Vilka arter finns?
Den mest kända arten utanför Europa är skogsmurmeldjuret, Marmota monax, som på engelska heter groundhog. Det lever i östra USA och Kanada och är huvudperson på Groundhog Day den 2 februari. Enligt traditionen spår då ett murmeldjur i Punxsutawney i Pennsylvania hur länge vintern ska hålla i sig. Skogsmurmeldjuret har gynnats av skogsavverkning och räknas som skadedjur på en del håll i USA. Det sover också kortare än sina släktingar i bergen, i söder bara 6–8 veckor. Trots den tunga kroppen simmar skogsmurmeldjuret bra och klättrar ibland upp i träd för att komma undan rovdjur.
Vancouvermurmeldjuret finns bara på Vancouver Island i Kanada och är akut hotat. År 2006 fanns bara 32 vuxna djur kvar i det vilda. Tack vare uppfödning på djurparker och utsättningar har beståndet sedan dess växt till flera hundra.
Vanliga frågor om murmeldjur
Till vilken familj räknas murmeldjur?
Murmeldjur räknas till familjen ekorrar (Sciuridae) i ordningen gnagare. Närmaste släktingar är jordekorrar och präriehundar.
Är murmeldjur farliga?
Murmeldjur flyr från människor och angriper inte, men de kan bita om man fångar in dem. Tarbaganen i Mongoliet kan bära på pestbakterien Yersinia pestis, som sprids till människor via loppor eller kött. År 2019 dog ett mongoliskt par i pest efter att ha ätit rått murmeldjurskött. Alpmurmeldjur i Europa är inte förknippade med pest.
Kan man ha murmeldjur som husdjur?
Nej, murmeldjur är vilda djur som lever i familjer på upp till 20 individer, gräver tiotals meter långa gångsystem och behöver ett halvår av vintersömn i en kall håla flera meter ner i jorden. Den som vill ha en gnagare hemma kan läsa om hamster i stället.
Hur gammalt blir ett murmeldjur?
Ett alpmurmeldjur blir oftast omkring 12 år gammalt i det vilda och 15–18 år i fångenskap.
Källor: Svenska Wikipedia (Murmeldjur, Alpmurmeldjur), engelska Wikipedia (Marmot, Alpine marmot, Groundhog, Tarbagan marmot, Vancouver Island marmot), tyska Wikipedia (Alpenmurmeltier: livslängd, visslingar, vinterkamrarnas djup).
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.