Sveriges vanligaste fågel: topplistan efter antal häckande par

Sveriges vanligaste fågel är lövsångaren. Enligt den senaste nationella skattningen häckade 13,2 miljoner lövsångarpar i landet 2018. På andra plats kom bofinken med 8,35 miljoner par, och tillsammans står de två arterna för nästan en tredjedel av Sveriges omkring 70 miljoner fågelpar. Gråsparven, som många gissar på, har 451 000 par och hamnar runt plats 30. Skatan har 184 000 par.

Vilken är Sveriges vanligaste fågel?

Lövsångaren, med 13,2 miljoner häckande par. Det är en liten gröngrå sångare med ljust ögonbrynsstreck, 11–12 centimeter från näbb till stjärtspets. Den sitter högt i björkar och sälgar, och boet bygger den på marken: ett runt bo av gräs och mossa med tak och ingång från sidan, där honan lägger fyra till åtta ägg.

I Sverige häckar två underarter, och de kom hit på olika vägar efter istiden. Den sydliga lövsångaren, 7,6 miljoner par, kom söderifrån och flyttar till Västafrika på vintern. Den nordliga, 5,6 miljoner par, invandrade via Finland och övervintrar i södra och östra Afrika. Gränsen mellan dem går i ett brett bälte ungefär från Hälsingland västerut mot Härjedalen. Lövsångaren är också en av de få småfåglar som byter hela fjäderdräkten två gånger om året, en gång i Sverige efter häckningen och en gång i Afrika.

Arten finns nästan överallt. Av Svensk fågeltaxerings 716 standardrutter, som är utspridda över hela landet från Skåne till Lappland, har lövsångare hittats på 708. Läs mer om arten i vår artikel om lövsångaren.

Vilka är Sveriges 15 vanligaste fåglar?

Efter lövsångaren och bofinken följer kungsfågel, rödhake och talgoxe, alla med mellan 2,8 och 3,9 miljoner par. Siffrorna i tabellen kommer från rapporten Sveriges fåglar 2019, som BirdLife Sverige tog fram tillsammans med Svensk fågeltaxering och ArtDatabanken. Antalet par är beräknat för 2018. Underlaget är standardrutterna: fasta rundor på åtta kilometer, formade som en kvadrat med två kilometers sida, där frivilliga inventerare räknar alla fåglar de ser och hör, under samma period på året och med samma metod. Rutterna lades ut 1996 på i förväg bestämda platser, så att ingen kan välja de fågelrikaste stråken.

De två trendkolumnerna visar hur mycket arten ökat eller minskat i antal under 20 år (1999–2018) och under de senaste tio åren i samma serie (2009–2018).

Plats	Art	Antal par 2018	Förändring 1999–2018	Förändring 2009–2018
1	Lövsångare	13 210 000	Sydlig +11 %, nordlig −20 %	Sydlig −13 %, nordlig +8 %
2	Bofink	8 350 000	+15 %	−3 % (stabil)
3	Kungsfågel	3 880 000	−20 %	+63 %
4	Rödhake	3 847 000	+18 %	+6 %
5	Talgoxe	2 838 000	+72 %	+5 % (stabil)
6	Trädpiplärka	2 360 000	+26 %	+3 % (stabil)
7	Bergfink	2 130 000	−18 %	+11 %
8	Taltrast	1 930 000	+32 %	−17 %
9	Koltrast	1 815 000	+15 %	−3 % (stabil)
10	Grå flugsnappare	1 464 000	+38 %	−8 % (stabil)
11	Svarthätta	1 440 000	+131 %	−7 %
12	Trädgårdssångare	1 168 000	+16 %	+2 % (stabil)
13	Svartvit flugsnappare	1 122 000	0 %	−18 %
14	Trädkrypare	1 119 000	+31 %	+26 %
15	Ängspiplärka	1 104 000	−11 %	+38 %

Kungsfågeln och rödhaken skiljs åt av 33 000 par på nästan fyra miljoner, så de delar tredjeplatsen. Kungsfågeln är Europas minsta fågel och väger runt fem gram. Så liten kropp tappar värme fort, och efter kalla vintrar kan beståndet rasa för att sedan växa snabbt igen efter en rad milda. Det syns i trenderna: minus 20 procent på 20 år, plus 63 procent på de sista tio.

Talgoxen ökade med 72 procent och svarthättan mer än fördubblades. Blåmesen, som är tvåa vid fågelborden på vintern, hamnar först på plats 22 bland häckfåglarna med 774 000 par. Totalt ökade skogens fåglar med mellan 7,4 och 8,1 miljoner par från 1998 till 2018, enligt Svensk fågeltaxerings beräkningar. Ökningen gällde främst arter som klarar sig i nästan vilken skog som helst. Bofinken ensam blev 1,4 miljoner par fler och talgoxen 1,0 miljon fler. Under den andra halvan av perioden planade ökningen ut, och för många skogsarter vände kurvan nedåt.

Två trastar finns på listan, taltrasten och koltrasten. Båda presenteras i artikeln om trastar i Sverige. Strax utanför topp 15 ligger ringduvan med 980 000 par, rödstjärten med 905 000 och gärdsmygen med 857 000.

Varför gissar så många på gråsparv eller skata?

För att de bor där människor bor. Gråsparven häckar i hål i hus och ladugårdar, och skatan bygger sitt risbo i trädgårdens björk. Lövsångaren och bofinken lever framför allt i skogen, och de stora skogarna i Norrland rymmer miljontals par som ingen räknar på väg till jobbet. Lövsångarna är 29 gånger fler än gråsparvarna och drygt 70 gånger fler än skatorna.

Ordet vanlig kan också betyda utbredd. Då vinner korpen. Den har setts på 712 av de 716 standardrutterna sedan starten 1996, fyra fler än lövsångaren, fast det bara finns 32 000 korppar i Sverige.

Hur låter lövsångaren och bofinken?

Lövsångarens sång är en mjuk, vemodig ramsa på ungefär tre sekunder. Den börjar högt och klart och faller sedan nedåt i allt svagare toner. Det är hanen som sjunger, från att han kommer tillbaka i slutet av april och maj och en bit in i sommaren. Sången hävdar reviret och lockar till sig en hona, och i maj hörs den från nästan varje björkdunge och ungskog, mest intensivt på morgonen.

Bofinkens sång faller också nedåt, och därför blandas de två ihop. Skillnaden hörs på klangen. Bofinken drillar hårt och snabbare och snabbare och avslutar med en tydlig krusidull, ett slags snärt i slutet. Lövsångarens strof är mjuk och tonar ut utan avslutning. Bofinkhanarna börjar sjunga tidigare, ofta redan i mars. Under häckningstiden har bofinkhanen även ett enformigt rop, regnvisan, som enligt folktron varslar om regn. Gransångaren, en tredje art i samma skogar, låter helt annorlunda: ett jämnt, envist tjiff-tjaff-tjiff-tjaff.

Lyssna på inspelningar av lövsångaren från hela utbredningsområdet i ljudarkivet xeno-canto.

Vilka fåglar är vanligast vid fågelbordet på vintern?

Talgoxen, följd av blåmes och pilfink. Det visade BirdLife Sveriges räkning Vinterfåglar inpå knuten, där runt 19 000 personer räknade fåglarna vid sina fågelbord den 23–26 januari 2026. Det var 21:a året räkningen gjordes. Topp 10 blev:

1. Talgoxe
2. Blåmes
3. Pilfink
4. Koltrast
5. Domherre
6. Gulsparv
7. Skata
8. Grönfink
9. Kaja
10. Gråsparv

Listan är en helt annan än sommarens. Lövsångaren lever av insekter och befinner sig i Afrika från september till april. Bofinkarna flyttar till stor del söderut, och honorna flyttar oftare än hanarna. Det var därför Carl von Linné gav bofinken det vetenskapliga namnet coelebs, ungkarl: i artens nordliga utbredningsområde är det mest hanar som stannar kvar över vintern.

Koltrasten kom på fjärde plats, och räkningen gav det högsta antalet koltrastar på sina 21 år. BirdLife Sverige förklarade det med den milda hösten och förvintern, som fick fler koltrastar att stanna kvar i stället för att flytta söderut. Samma mönster syns hos rödhaken på vintern. Antalet övervintrande rödhakar har ökat med 3,4 procent per år sedan 1975, vilket motsvarar ungefär en femdubbling, enligt Svensk fågeltaxerings vinterpunktrutter.

Fågelbordets egna stjärnor minskar däremot. På vinterpunktrutterna 2015–2024 minskade gråsiska, grönfink, blåmes och talgoxe med statistisk säkerhet, från 9,5 procent per år för gråsiskan till 2,3 procent per år för talgoxen. Större hackspett ökade med 3,2 procent per år.

Vilka fåglar har minskat mest i Sverige?

Bland de vanliga arterna runt husknuten har grönfink, tornseglare, stare, hussvala och gulsparv tappat mest sedan 1999. Alla fem minskade med mellan 36 och 52 procent på 20 år. Bland sällsyntare arter är raset ännu brantare: ortolansparven minskade med 84 procent och kornknarren med 71 procent.

Tornseglaren har minskat med 46 procent på 20 år och har 259 000 par kvar. Svensk fågeltaxering beskriver nedgången som mer eller mindre konstant de senaste 50 åren. Arten rödlistades som nära hotad 2010, sårbar 2015 och starkt hotad 2020, och är i rödlistan 2025 klassad som sårbar. Tornseglaren är i Sverige bara från maj till augusti och tillbringar resten av året i luften över Afrika. Den äter, sover och kan till och med para sig i flykten. Det gälla srii srii som hörs när flockarna jagar varandra mellan hustaken en sommarkväll är dess läte. Mer om arten finns i artikeln om tornseglaren.

Fåglarna som är knutna till odlingsmarken blev cirka 800 000 par färre mellan 1998 och 2018, och fjällens fåglar minskade med cirka 900 000 par under samma tid. En av förlorarna i åkerlandskapet är gulsparven, vars sång många kan utan att veta vem som sjunger: fem till elva korta toner på rad och sist en utdragen, tji-tji-tji-tji-tji-tjüüü. I dag finns 533 000 par. Det är 36 procent färre än 1999, och 25 procent av nedgången kom mellan 2009 och 2018. Arten rödlistades som sårbar 2015 och som nära hotad 2020.

Grönfinken minskade med 52 procent på 20 år och med 58 procent på de sista tio, och har 211 000 par kvar. En stor del av raset kopplas till trikomonas, en parasitsjukdom som spritts bland finkar i norra Europa sedan 2000-talet och som smittar via mat och vatten där många fåglar samlas, till exempel vid fågelbord. Ändå var grönfinken åttonde vanligaste fågel vid fågelborden i januari 2026.

Staren och hussvalan har båda minskat med 46 procent sedan 1999. Staren har 403 000 par kvar, hussvalan 60 000. Bland alla arter med statistiskt säker nedgång har det gått värst för ortolansparven, som minskade med 84 procent och har omkring 1 500 par kvar.

Även toppnamnet sviktar. I Svensk fågeltaxerings årsrapport för 2024 sjönk den sydliga lövsångarens index rejält mellan 2023 och 2024, och för den nordliga underarten fanns inga tecken på återhämtning. I Finland har lövsångaren minskat med 20 procent sedan 2010 och i Danmark med 33 procent.

Fler svenska rekordfåglar finns i artikeln om Sveriges största fågel och i vår kategori om fåglar.

Vanliga frågor om Sveriges vanligaste fåglar

Hur många fåglar finns det i Sverige?

Omkring 70 miljoner häckande par. Eftersom ett par är två fåglar blir det runt 140 miljoner häckande individer. Siffran 69,9 miljoner par kommer från boken Fåglarna i Sverige. Antal och förekomst från 2012. Efter häckningen, när årets ungar flugit ut, är fåglarna betydligt fler.

Är gråsparven Sveriges vanligaste fågel?

Nej. Gråsparven har 451 000 par och hamnar runt plats 30 bland Sveriges häckfåglar. Den är däremot en av de vanligaste fåglarna i städer och på gårdar, och den tionde vanligaste vid fågelborden i januari 2026.

Varför syns lövsångaren aldrig vid fågelbordet?

Den äter insekter och spindlar som den plockar från löven, och den tillbringar vintern i Afrika söder om Sahara. I Sverige finns den från slutet av april till september.

Ökar eller minskar Sveriges fåglar?

Ungefär lika många arter ökar som minskar. Av 187 arter och underarter på standardrutterna ökade 20 procent och minskade 20 procent med statistisk säkerhet under 2015–2024, medan resten inte visade någon säker förändring. I genomsnitt minskade arterna med 0,19 procent per år. Jordbrukslandskapets fåglar fortsätter nedåt, medan skogens och fjällens fåglar är stabilare.

Källor

• BirdLife Sverige, Svensk fågeltaxering och ArtDatabanken (2020): Sveriges fåglar 2019, tabell 1 med beräknat antal par 2018.
• Svensk fågeltaxering, Lunds universitet: Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2024.
• BirdLife Sverige: Vinterfåglar inpå knuten, resultat januari 2026.
• ArtDatabanken, SLU: Hur går det för Sveriges fåglar?
• Naturhistoriska riksmuseet: Lövsångare.