Kokoskrabban (Birgus latro) är världens största landlevande leddjur och väger upp till drygt 4 kilo, med omkring 90 centimeter mellan benspetsarna. Den är en eremitkräfta som bor på öar i Indiska oceanen och Stilla havet, klättrar i palmer och har klor som hör till de starkaste som har mätts hos något kräftdjur. Trots att den börjar livet i havet drunknar en vuxen kokoskrabba om den hamnar i vattnet.
Uppdaterad 13 oktober 2026. Artikeln är omskriven och utbyggd med faktatabell, klornas uppmätta nypkraft, avsnitt om föda, fara och simförmåga samt IUCN-status. Vikt, livslängd och könsmognad är rättade efter nyare källor.
Vad är en kokoskrabba?
Kokoskrabban är en jätteeremitkräfta och den enda arten i släktet Birgus. Den hör till familjen Coenobitidae, samma familj som de små eremitkräftor som släpar runt på snäckskal på tropiska stränder. Den är alltså ingen äkta krabba, även om den ser ut som en.
På svenska kallas den också palmkrabba, palmtjuv och kokostjuv. Ett äldre namn är rövarkräfta. Färgen skiftar mellan öarna, från orangeröd till blålila. På de flesta håll dominerar blå färg, men på till exempel Seychellerna är de flesta röda.
| Vetenskapligt namn | Birgus latro |
| Familj | Coenobitidae (landlevande eremitkräftor) |
| Kroppslängd | Upp till 40 cm |
| Mellan benspetsarna | Cirka 90 cm, ibland mer |
| Vikt | Upp till drygt 4 kg |
| Nypkraft | 1 765 N uppmätt, cirka 3 300 N beräknat för en krabba på 4 kg |
| Könsmogen | Efter ungefär 5 år |
| Full storlek | Efter 40 till 60 år |
| Livslängd | Över 60 år |
| Utbredning | Öar i Indiska oceanen och Stilla havet, västligast Zanzibar |
| Aktiv | Främst på natten |
| IUCN-status | Sårbar (Vulnerable), bedömd 2018 |
Hur stor blir en kokoskrabba?
En fullvuxen kokoskrabba kan bli 40 centimeter lång och väga drygt 4 kilo. Med benen utsträckta mäter den omkring 90 centimeter, ibland mer. Hanarna blir i regel större än honorna.
Den växer mycket långsamt. Som vuxen ömsar den skal en gång om året och gräver då en håla, upp till en meter lång, där den gömmer sig i en till tre veckor medan det nya skalet hårdnar. Sin största storlek når den först efter 40 till 60 år. Vill du jämföra med havets jättar har vi en egen lista över världens största krabba, och fler rekordhållare finns bland världens största djur.
Kokoskrabban hamnar ofta på listor över udda och farliga djur. Se även vår genomgång av farliga och giftiga djur och världens största djur.
Hur starka är kokoskrabbans klor?
Kokoskrabbans klor är bland de starkaste som har mätts hos något kräftdjur. Japanska forskare mätte nypkraften hos 29 vilda krabbor och fick fram värden mellan 29 och 1 765 newton, där den tyngsta krabban i studien vägde 2,1 kilo. Eftersom kraften ökar med kroppsvikten räknade de fram att en krabba på 4 kilo borde klara omkring 3 300 newton.
En sådan kraft skulle enligt forskarna överträffa bitkraften hos de flesta rovdjur på land. Klorna fungerar både som vapen mot fiender och konkurrenter och som verktyg för att knäcka föda med hårt skal.
Vad äter kokoskrabban?
Kokoskrabban äter mest köttiga frukter, nötter och frön samt märg ur nedfallna träd. Trots namnet utgör kokosnötter ingen stor del av födan. Den kan ändå öppna dem: krabban river av fibrerna bit för bit, alltid från sidan med de tre groddporerna, och slår sedan hål med klon. Det kan ta flera dagar innan nöten är öppen. Den kan också klättra upp i en tio meter hög palm och släppa ner en nöt.
Som allätare tar den också as, andra krabbor och nykläckta landsköldpaddor, och den äter av döda artfränder. Under ett märkningsförsök sågs en kokoskrabba döda och äta en polynesisk råtta, och 2016 observerades en stor krabba i Chagosarkipelagen som klättrade upp i ett träd och fångade och åt en rödfotad sula. Luktsinnet är skarpt och leder den till mat på långt håll. Allt som lämnas kvar på marken kan den undersöka och släpa iväg med, vilket har gett den rykte om sig att vara en tjuv.
Är kokoskrabban farlig för människor?
Kokoskrabban jagar inte människor, men den är olämplig att hantera. Ett nyp från en stor krabba gör ordentligt ont, och den håller ofta kvar greppet länge. Den har inget gift i klorna.
Den större risken gäller den som äter den. Kokoskrabbor som har ätit vissa giftiga växter, som havsmangons frukter (Cerbera manghas), kan själva bli giftiga att äta, och förgiftningsfall finns beskrivna. Fler djur med farliga egenskaper hittar du i vår genomgång av farliga och giftiga djur.
Kan kokoskrabban simma?
Nej, en vuxen kokoskrabba kan inte simma och drunknar om den blir kvar i vattnet i mer än ungefär en timme. Den andas med så kallade branchiostegallungor, ett organ i skalets sidor som tar upp syre ur luften. Små tillbakabildade gälar finns kvar, men de räcker inte. Lungorna måste hållas fuktiga, och det sköter krabban med sitt bakersta, minsta benpar som den blöter och stryker över den svampiga vävnaden.
Varje kokoskrabba börjar ändå livet som en liten larv i havet. Det är larverna som har spridit arten mellan öarna, eftersom de vuxna inte klarar en havsresa.
Hur förökar sig kokoskrabban?
Kokoskrabbor parar sig på land. I södra Japan, där parningen har studerats, sker den mellan maj och september. Honan bär de befruktade äggen under bakkroppen i några månader. När de ska kläckas vandrar hon ner till en klippig strand och släpper ut larverna i havet, oftast i skymningen och gärna vid högvatten.
Larverna driver omkring som plankton i tre till fyra veckor, och de flesta blir uppätna innan dess. De som klarar sig söker upp ett tomt snäckskal och kryper upp på land, precis som andra eremitkräftor. Hittar ungen inget skal i rätt storlek kan den använda en bit kokosnöt. När den har vuxit ur skalen härdar den i stället sin egen bakkropp. Könsmogen blir den efter ungefär fem år.
Var lever kokoskrabban?
Kokoskrabban lever på öar och kustområden i Indiska oceanen och Stilla havet, från Zanzibar i väster till ögrupper långt ut i Oceanien. Den gräver hålor eller gömmer sig i klippskrevor under dagen för att inte torka ut i värmen.
Världens största och tätaste bestånd finns på Julön (Christmas Island) söder om Java. Där är de ändå i kraftig minoritet: ön har mer än 50 gånger fler röda julökrabbor. På öar med människor är kokoskrabban i regel mycket sällsynt.
Är kokoskrabban utrotningshotad?
Ja, IUCN klassar kokoskrabban som sårbar (Vulnerable) sedan bedömningen 2018. Det största hotet är jakt. Köttet räknas som en delikatess och på vissa håll som ett afrodisiakum, och eftersom krabban växer så långsamt hinner bestånden inte återhämta sig. Flera önationer har infört skydd, till exempel minsta tillåtna fångststorlek på Guam och i Vanuatu och förbud mot att fånga honor som bär ägg på Guam och i Mikronesiens federerade stater.
Vill du läsa om kokoskrabbans släktingar i havet finns mer i våra artiklar om krabbor och hummer.
Vanliga frågor om kokoskrabban
Kan man äta kokoskrabba?
Ja, den räknas som en delikatess på flera öar. Den kan dock bli giftig om den har ätit giftiga växter, och på flera håll är fångsten reglerad eller förbjuden eftersom arten är sårbar.
Åt kokoskrabbor upp Amelia Earhart?
Det finns inget som visar det. En teori säger att flygpionjären nödlandade på Nikumaroro och att kokoskrabbor tog hand om kvarlevorna, men inga spår av hennes plan har hittats där och historiker avfärdar i regel teorin.
Klarar kokoskrabban att falla ner från en palm?
Ja, den tål att falla minst 4,5 meter utan att ta skada.
Finns kokoskrabbor i Sverige?
Nej, den lever bara i tropikerna och skulle inte överleva vårt klimat.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.