Makrill (Scomber scombrus), även kallad atlantisk makrill, är en strömlinjeformad stimfisk i familjen makrillfiskar med grönblå rygg och mörka tvärband. Den finns i norra Atlanten och kommer in till den svenska västkusten på sommaren, där den leker i Skagerrak och Kattegatt. Makrillen är Bohusläns landskapsfisk och en omtyckt matfisk som i Sverige mest fiskas på västkusten.
Omskriven och utbyggd 13 oktober 2026. Nu med faktaruta, lek och vandringar, makrillen i Östersjön och Livsmedelsverkets råd om fet fisk.
Fakta om makrill
| Vetenskapligt namn | Scomber scombrus |
|---|---|
| Familj | Makrillfiskar (Scombridae) |
| Längd | Omkring 50 cm (gaffellängd) |
| Vikt | Högst omkring 3,4 kg (FishBase) |
| Könsmogen | Vid 30–35 cm |
| Livslängd | Upp till 20 år |
| Föda | Djurplankton, större makrillar även småfisk, bland annat sillfiskar |
| Lek | Juni–juli, närmast i östra Skagerrak och Kattegatt |
| Utbredning | Norra Atlanten från södra Norge och Island till Marocko, Medelhavet, Svarta havet och Nordamerikas östkust |
| I Sverige | Västerhavet sommartid, ibland in i Östersjön |
| Simblåsa | Saknas |
| Rödlistan 2025 | Livskraftig (LC) |
Hur ser en makrill ut?
Makrillen är lång och spolformad med en smal stjärtspole och en djupt kluven stjärtfena. Ryggen är svartaktig och sidorna skimrar grönt eller blått med korta, oregelbundna svarta band, medan buken är vitaktig. Bakom ryggfenan och analfenan sitter en rad små fenor, så kallade småfenor, ända bak till stjärten. Fjällen är mycket små.
Hur stor blir en makrill?
En fullvuxen makrill är omkring 50 centimeter lång mätt till gaffeln i stjärtfenan, och den tyngsta som finns noterad i fiskdatabasen FishBase vägde 3,4 kilo. Den blir könsmogen först när den är 30–35 centimeter. En makrill kan leva i upp till 20 år.
När kommer makrillen till västkusten?
Makrillen vandrar in mot den svenska västkusten under våren och försommaren. Vintern tillbringar den på djupt vatten, ner till 200 meter, ute i Atlanten. Under våren söker den sig in mot Skagerrak och Kattegatt, och själva leken sker i juni och juli. För den som vill fiska makrill från båt eller klippa är det alltså sommaren som gäller. En hona kan lägga en miljon ägg, som flyter fritt i vattnet och kläcks inom en vecka.
Varför måste makrillen simma hela tiden?
Makrillen saknar simblåsa och kan därför inte sväva stilla i vattnet. Den måste hålla sig i rörelse för att inte sjunka, men kan i gengäld byta djup mycket snabbt.
Vad äter makrill?
Makrillen lever mest på djurplankton som den silar ur vattnet med gälräfständerna. Större makrillar jagar också småfisk, bland annat sillfiskar, och de kan hugga på krok. En av de små sillfiskarna i Västerhavet, skarpsillen, är fisken som blir svensk ansjovis.
Finns det makrill i Östersjön?
Ja, men bara tillfälligt. Efter leken följer en del makrill med strömmarna från Skagerrak in i Östersjön. Under rätt förhållanden når den upp till Ålands hav, och enstaka exemplar har hittats ända uppe i Bottenhavet och Bottenviken.
Är makrill nyttigt?
Ja. Livsmedelsverket nämner makrill tillsammans med lax och sill som feta fiskar rika på omega-3-fett, som kan minska risken för hjärt- och kärlsjukdom. Rådet är att äta fisk och skaldjur två till tre gånger i veckan och att variera mellan feta och magra sorter. Fisk ger också D-vitamin, jod och selen.
Två andra matfiskar från svenska hav är torsk och kummel. Fler arter hittar du bland våra fiskar.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.