Ansjovis betyder två olika saker i Sverige. Fisken ansjovis (Engraulis encrasicolus) är en liten stimfisk i familjen ansjovisfiskar som lever i östra Atlanten, Medelhavet och Svarta havet och som då och då simmar in till västkusten. Den ansjovis du köper på burk till Janssons frestelse är däremot oftast kryddinlagd skarpsill, en helt annan fisk.
Omskriven och utbyggd 13 oktober 2026. Nu med skillnaden mellan ansjovis och sardell, vad burkansjovisen görs av och hur den riktiga ansjovisen lever.
Fakta om ansjovis
| Vetenskapligt namn | Engraulis encrasicolus |
|---|---|
| Familj | Ansjovisfiskar (Engraulidae) |
| Längd | Vanligen 12–15 cm, högst omkring 20 cm |
| Livslängd | Normalt 2 år, i vissa bestånd upp till 4 år |
| Föda | Plankton: små kräftdjur, fiskägg och larver |
| Utbredning | Östra Atlanten från södra Norge till Angola, Medelhavet och Svarta havet |
| I Sverige | Regelbunden men ganska sällsynt vid västkusten, förökar sig inte här |
| Rödlistan 2025 | Ej tillämplig (NA), eftersom arten inte reproducerar sig i Sverige |
| Säljs i Sverige som | Sardeller |
Vad är ansjovis för fisk?
Svensk burkansjovis görs nästan alltid på skarpsill (Sprattus sprattus), en liten fisk i sillfamiljen. Fisken läggs in i en lag av socker, salt och kryddor, bland annat kanel, kryddpeppar, ingefära, kryddnejlika och lagerblad. Samma produkt heter ansjos i Norge och anjovis i Finland.
Den fisk som resten av Europa kallar ansjovis tillhör en egen familj. Det är den du hittar i pizza, caesarsallad och tapenade.
Vad är skillnaden mellan ansjovis och sardell?
Sardeller är den riktiga ansjovisen, saltad och inlagd i olja. Svensk ansjovis är skarpsill i söt kryddlag. Sardellerna smakar salt och kraftigt, och den svenska varianten är mildare med en tydlig sötma från lagen.
De går alltså inte att byta rakt av. Ett svenskt recept på Janssons frestelse räknar med kryddinlagd skarpsill. Står det ”anchovies” i en italiensk kokbok är det sardeller som gäller.
Finns ansjovis i Sverige?
Ja, ansjovisen dyker upp regelbundet men ganska sällsynt längs västkusten. Enligt SLU Artdatabanken har svenska ansjovisar landats mellan juni och december, främst sommartid. Arten har också hittats några enstaka gånger i Östersjön, bland annat vid Tosteberga i Skåne 1858 och i Stockholms skärgård 1869. Ingenting tyder på att den leker i svenska vatten.
Hur ser en ansjovis ut?
Det säkraste kännetecknet är överbettet. Nosen sticker fram långt förbi underkäken och munnen är så stor att överkäken når en bra bit bakom ögat. Kroppen är smal och långsträckt med mörk rygg och vitaktig buk. Hos unga fiskar löper ett silverglänsande eller stålblått band längs sidan, och det bleknar bort med åldern. Fjällen är tunna och lossnar lätt.
Hur lever ansjovisen?
Ansjovisen lever i stim ute i fria vattnet. På sommaren håller den sig nära ytan, på vintern går den ner till 100–150 meters djup. Den klarar salthalter från 5 till 41 promille och kan därför söka sig in i laguner och flodmynningar.
Ansjovisen blir könsmogen redan i slutet av sitt första år och leker nära land någon gång mellan april och november. En hona lägger 13 000–20 000 ägg i omgångar, äggen kläcks efter ett till tre dygn och de nykläckta larverna är bara 3 millimeter långa. De flesta leker två gånger och dör vid ungefär två års ålder.
Vad är skarpsill?
Skarpsill är fisken bakom den svenska ansjovisen, en sillfisk på omkring 16 centimeter. Den finns från Lofoten ner till Nordafrika och i Östersjön ända upp i Bottenviken. I Bohuslän kallas tillredd skarpsill brisling, och sedan 1995 kräver EU att skarpsill på burk märks just brisling så att den inte förväxlas med sardiner.
Nyfiken på fler fiskar från svenska vatten? Läs om makrill, torsk eller kummel. Hela listan finns under fiskar.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.