Grönkål (Brassica oleracea var. sabellica) är en bladkål med mörkgröna eller blågröna, krusiga blad på långa stjälkar. Den odlas i köksträdgårdar över hela Sverige, klarar frost och snö och kan skördas från sensommaren långt in på vintern. Andra namn är kruskål och bladkål, och den hör till de växter som du kan skörda färska mitt i vintern.
Omskriven och utbyggd 13 oktober 2026. Texten har byggts ut med näringsvärden från Livsmedelsverket, odlingsfakta, förvaring och grönkålens plats på julbordet.
Fakta om grönkål
| Vetenskapligt namn | Brassica oleracea var. sabellica |
|---|---|
| Familj | Korsblommiga växter (Brassicaceae) |
| Andra namn | Kruskål, bladkål |
| Närmaste släktingar | Vitkål, rödkål, brysselkål, broccoli och blomkål (samma art) |
| Ätlig del | Bladen |
| Sådd | Förkultivering inomhus i mars–april eller direktsådd på friland i maj |
| Skörd | Från sensommaren och genom vintern |
| Härdighet | Tål frost och kan stå ute i snö |
| Energi per 100 g | 40 kcal |
| C-vitamin per 100 g | 74 mg |
| Kalcium per 100 g | 128 mg |
Näringsvärdena gäller rå grönkål och kommer från Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas.
Vad är grönkål för växt?
Grönkål är en sortgrupp inom arten kål, samma art som brysselkål, broccoli, blomkål och vitkål. Skillnaden ligger i vilken del av växten som har förädlats fram. Hos grönkålen är det bladen. Plantan bildar inget huvud utan växer upp som en stjälk med en krona av krusiga blad. Det finns gröna, blågröna och rödvioletta sorter, och vissa odlas mest som prydnadsväxter.
Är grönkål nyttigt?
Ja, grönkål ger mycket näring för lite energi. Hundra gram rå grönkål ger bara 40 kcal men innehåller 74 mg C-vitamin, 128 mg kalcium, 111 mikrogram folat och 3 150 mikrogram betakaroten, som kroppen gör om till A-vitamin. Proteinhalten är 3,4 gram per 100 gram. Grönkål hör också till de grönsaker som innehåller mest lutein, ett gult färgämne som finns i ögats gula fläck.
Järnhalten brukar lyftas fram, men den är 0,9 mg per 100 gram och alltså inte särskilt hög. Vill du jämföra med andra bladgrönsaker kan du läsa om spenat.
Hur odlar man grönkål?
Grönkål är en av de lättaste kålsorterna att lyckas med, eftersom den inte ska bilda något huvud. Så den direkt på friland i maj eller dra upp plantor inomhus någon månad tidigare. Plantorna blir höga och yviga, så sätt dem 40–50 centimeter isär i en solig bädd med näringsrik jord.
Kålfjärilarnas larver trivs lika bra på grönkål som på andra kålsorter och kan kala av en planta på kort tid. Täck bädden med insektsnät under sommaren, eller plocka larverna för hand om det bara rör sig om ett par plantor.
När skördar man grönkål?
Du kan börja skörda grönkål på sensommaren och fortsätta hela vintern. Plocka de nedre, största bladen först och låt toppen stå kvar, så fortsätter plantan att växa och ge nya blad. Grönkål klarar frost och kan stå ute i snö, så i stora delar av Sverige går det att skörda färsk kål till jul direkt från landet.
Hur förvarar man grönkål?
Färsk grönkål håller bäst i kylskåpet, lätt fuktad i en plastpåse så att bladen behåller spänsten. Ska den sparas längre kan du repa av bladen från stjälkarna, förvälla dem snabbt i kokande saltat vatten, kyla dem i kallt vatten och frysa in.
Varför äter man grönkål till jul?
Grönkål är en av få grönsaker som går att skörda färsk mitt i vintern, och därför har den blivit julmat i flera delar av Nordeuropa. I Halland och delar av Skåne och Småland görs långkål: grönkål som kokas i skinkspad, hackas, fräses i smör och får koka ihop med grädde. Hallänningarna serverar den till skinkan och korven. På många andra julbord i Sverige används grönkålen som dekoration runt skinkan.
Kan man äta grönkål rå?
Ja, rå grönkål går bra att äta. Bladen är sega och lite beska, så de flesta skär bort de grova mittnerverna och masserar bladen med lite olja och salt innan de blandas i en sallad. Grönkål kan också ugnsrostas till chips, stekas, kokas i soppa eller mixas i smoothies. Om du hellre vill ha kål med huvud passar rödkål eller vitkål.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.