Braxen (Abramis brama) är en högryggig, platt karpfisk som lever i näringsrika sjöar, lugna åar och i Östersjöns kustvatten. Den är vanlig i södra och mellersta Sverige och finns även längs Norrlandskusten. Ofta ser man den bara som virvlar och bubblor i grumligt vatten när ett stim bökar i botten.
| Brax i korthet | |
|---|---|
| Vetenskapligt namn | Abramis brama |
| Familj | Karpfiskar (Cyprinidae) |
| Längd | Vanligen 30–50 cm, största uppmätta drygt 80 cm (FishBase) |
| Vikt | Vanligen 1–3 kg, sällsynt över 6 kg |
| Svenskt rekord | 8,7 kg och 80 cm, Rögle dammar 2022 (Sportfiskarna) |
| Utbredning i Sverige | Södra och mellersta Sverige samt längs Norrlandskusten |
| Livsmiljö | Näringsrika sjöar, långsamma vattendrag, bräckt kustvatten |
| Föda | Fjädermygglarver, maskar, små musslor och djurplankton |
| Lek | Maj–juni på grunt, vegetationsrikt vatten |
| Rödlistan 2020 | Livskraftig (LC) |
Hur ser en brax ut?
En brax har hög, kraftigt hoptryckt kropp, litet huvud och en mun som kan skjutas ut nedåt som ett kort rör. Unga braxar är silverblanka. Med åren blir de mörkare, gråbruna till bronsfärgade på sidorna, och huden känns slemmig. Analfenan är lång och stjärtfenan djupt kluven.
Ser du en brax med små vita knölar på huvud och rygg är det en hane i lekdräkt. Knölarna kallas lekvårtor och försvinner efter leken.
Vad är skillnaden mellan brax och björkna?
Björknan (Blicca bjoerkna) har rödaktiga fäster på bröst- och bukfenorna och större ögon i förhållande till huvudet. Braxens fenor är gråa. Björknan blir dessutom sällan över 30 centimeter, så en riktigt stor fisk av den här typen är nästan alltid en brax. Brax, björkna och mört kan korsa sig, och hybriderna är besvärliga att artbestämma.
Var lever braxen?
Braxen trivs bäst i varma, näringsrika och gärna grumliga sjöar med mjuk botten. Den klarar bräckt vatten och är vanlig längs Östersjökusten. I näringsfattiga, klara fjäll- och skogssjöar saknas den. Utanför Sverige finns den i stora delar av Europa, från Frankrike till Ryssland.
Stora braxbestånd är ofta ett tecken på övergödning. Fisken gynnas av näringsrikt vatten och när många braxar rotar i bottnen virvlar de upp slam och näring, vilket gör vattnet ännu grumligare.
Vad äter brax?
Braxen äter mest bottendjur. Den skjuter ut munnen, suger upp bottenslam och silar fram fjädermygglarver, maskar och små musslor. Unga braxar lever till stor del på djurplankton. Själv blir den byte för gädda, gös och skarv, åtminstone så länge den är liten. En fullvuxen brax är för hög för de flesta rovfiskar.
När leker braxen?
Braxen leker i maj och juni när vattnet blivit varmt. Stora stim samlas på grunda vikar med vass och undervattensväxter, ofta nattetid, och leken kan höras som plask långa sträckor. Rommen är klibbig och fastnar på växterna, där den kläcks efter några dagar.
Kan man äta brax?
Ja, brax är ätlig. Köttet är vitt och milt men fullt av små gaffelben, och det är därför braxen har låg status i svenska kök. Förr var den en viktig matfisk i både Sverige och resten av Europa. I dag röks, mals eller friteras den oftast, eftersom benen då blir mindre besvärliga. Samma fråga om mört har ett liknande svar.
Bland sportfiskare är braxen populär för mete och bottenfiske. En stor brax gör ordentligt motstånd när den lägger den breda sidan mot linan.
I samma näringsrika sjöar som braxen trivs också abborren. Vilken fisk som blir allra störst i svenska sjöar reder vi ut i Sveriges största insjöfisk, och resten av arterna finns under fiskar.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.