Pigg som en mört är ett uttryck som nog de flesta känner igen. De flesta har nog också sett mörtar då de gärna håller till vid strandkanterna och vissa har kanske metat dem. Vi skall straxt berätta om den går att äta, men först berättar vi lite annat matnyttigt om mörten.
En karpfisk
Mörten tillhör familjen karpfiskar och är en av Sveriges vanligaste sötvattenfiskar, men den trivs också i bräckvatten så den förekommer i hela Östersjön. Mört förekommer i stort sett i hela Europa, sam i Australien där den inplanterades i slutet av 1800-talet, avsedd för sportfiske. De svenska mörtarna blir inte särskilt stora, normalt runt 20 cm, men den kan bli upp till 50 centimeter. Vikten överstiger sällan, halvkilot. Fisken känns lätt igen på sina lätt blåtonade silvriga fjäll och sina röda ögon. Även fenorna är röda, men i vissa miljöer bleknar både fenor och ögon.
Parning
Mörten börjar leka i slutet av april och leken kan fortsätta till en bit in i juni. Leken förekommer i grunda vikar, men en del går upp i åar och bäckar. Då kan det se ut som vattnet kokar när fiskarna tränger sig upp. En mört kan under en parningsperiod lägga upp till 100 000 ägg som kläcks efter 4 till 10 dagar. Ynglen lever i stort sett bara på djurplankton, medan den vuxna mörten breddar menyn till att innehålla det mesta den kan fånga. Vanligast är dock, alger, botttenlevande djur som fjädermygglarver och märlkräftor och snäckor samt blåmusslor. Mörten har ett par kraftiga tänder i bakre delen av svalget och tack vare dem är den en av få fiskar i Österjön som klarar av att knäcka blåmusslans skal.
Värdens största sötvattenfiskar
Som nämnts trivs mörten i de flesta icke saltrika vatten, men den är väldigt känslig för låga pH-värden, därför finner man inte mört i försurningsdrabbade områden.
Mörtens naturliga fiender är abborre, gädda och gös, samt sjöfågel. I Sverige anses mört som en skräpfisk, men fiskas av sportfiskare för att användas som agn, bete, framförallt vid fiske av gädda, gös och kräftor.
Hur är det nu, kan man äta mört
Mörten kallas skräpfisk, det vill säga att den räknas som oätlig, men det är ett oförtjänt dåligt rykte som den troligtvis fått för att den är en karpfisk. Alla karpfiskar har väldigt mycket ben, men visst går den att äta. I framförallt Norrland var mörten förr en stapelvara, det vill säga en huvudprodukt. Man tillagade den på i stort sett samma sätt som surströmming. Men den som hellre vill kan prova att grava den köttet blir gott och, mört! Använd samma metod som för att grava lax, förutom att benen inte behöver tas bort. I bland annat Östeuropa äter man mört med förtjusning och här kommer en länk som innehåller ett par recept på mört och en film som visar ett matlagningsprogam där man tillagar mört (båda på svenska).
Tänk dig att bjuda hem några vänner på helgmiddag och efter att de avnjutit måltiden frågar de vad det är de ätit, varvid du svarar, åh, bara skräpfisk, mört. Men innan du bjuder hem dina vänner på middag, tänk på att du troligen får ge dig ut och fiska upp den själv. I matbutiken lär du inte hitta den.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
