Marulken (Lophius piscatorius) är en bottenfisk som kan bli två meter lång och väga omkring 100 kilo. Nästan hela fisken är huvud och mun, och ovanför ögonen sitter ett eget fiskespö som den lockar fram bytet med. I Sverige lever den i Skagerrak och Kattegatt, och i fiskdisken säljs den ofta under namnet kotlettfisk.
Uppdaterad 13 oktober 2026. Ny faktaruta, WWF:s aktuella råd om marulk som mat, den andra lekperioden i november–december och uppgifter om äggbandets storlek och den tyngsta kända marulken på 115 kilo.
Fakta om marulk
| Vetenskapligt namn | Lophius piscatorius |
|---|---|
| Familj | Marulkfiskar (Lophiidae), ordningen marulkartade fiskar |
| Andra namn | Kotlettfisk (handelsnamn), sjödjävul, havpadda, fiskpadda. Engelska: monkfish eller anglerfish |
| Längd | Upp till 2 meter, de flesta betydligt mindre |
| Vikt | Omkring 100 kg. Tyngsta kända: 115 kg, Høylandssundet i Norge 2011 |
| Djup | 20–1 000 meter, på botten |
| Föda | Främst fisk, ibland kräftdjur och sjöfåglar |
| Lek | Februari–juni, en mindre lekperiod i november–december |
| Antal ägg | 300 000–2,8 miljoner per lek |
| I Sverige | Skagerrak och Kattegatt, sällsynt i Öresund och sydvästra Östersjön |
| Giftig | Nej |
| Status | Livskraftig (LC) globalt enligt IUCN. Växer långsamt och blir könsmogen sent, vilket gör den känslig för överfiske |
Hur ser en marulk ut?
Framifrån är marulken nästan bara ett brett, platt huvud, och bakom det smalnar kroppen av till en kort stjärt. Kroppen är tillplattad uppifrån och ned och saknar fjäll. Runt käken och längs sidorna hänger fransar av hud som bryter upp konturen, så att fisken smälter in mot sand, grus och tång. Färgen är brun, grönaktig eller gråfläckig ovanpå och ljus under.
Munnen sträcker sig över nästan hela huvudets bredd. Tänderna är långa, vassa och lutar inåt mot svalget. Ett byte som väl har kommit in kan bara röra sig åt ett håll. Bröstfenorna sitter på armliknande skaft, och med dem kan marulken kliva fram över botten i stället för att simma.
Hur fångar marulken sitt byte?
Marulken metar. Den första taggen i ryggfenan har vandrat fram till huvudet och blivit ett rörligt spö, illicium, med en flik av skinn längst ut. Fisken ligger stilla på botten och vickar fliken så att den liknar en liten mask eller fisk. När ett byte simmar fram för att undersöka, slår munnen upp på en bråkdel av en sekund. Undertrycket drar in bytet med en stor klunk vatten.
Magen är så töjbar att marulken kan svälja byten nästan lika stora som den själv. Vanligast är fisk som vitlinglyra, kolmule, vitling och tobis, beroende på var den lever. Den tar också havskräftor, bläckfisk och ibland sjöfåglar. 1940 hittades en gråtrut i magen på en marulk.
Bilden av en marulk med en lysande lampa i mörkret stämmer inte på den här arten. Det lysande betet, och hanarna som växer fast i honan, hör till djuphavsmarulkarna, en annan grupp i samma ordning. Vår marulks lockbete är en vanlig skinnflik.
Hur stor blir en marulk och hur mycket väger den?
En fullvuxen marulk kan bli 2 meter lång och väga omkring 100 kilo. Det tyngsta kända exemplaret vägde 115 kilo och fångades i Høylandssundet i Norge 2011. I Trondheimsfjorden togs en marulk på 73 kilo 2006. De flesta marulkar som landas är betydligt mindre.
Marulken växer långsamt. Hanarna blir könsmogna vid ungefär fyra års ålder och 40 centimeters längd. Honorna behöver omkring två år till. Beroende på bestånd sker mognaden vid 35–60 centimeter. Det betyder att många fiskar hamnar i trål eller garn innan de hunnit leka en enda gång.
Trots sina 100 kilo är marulken inte Sveriges tyngsta havsfisk. Hälleflundran väger mer, och fler rekord finns på sidan om Sveriges största djur och växter.
Finns marulk i Sverige?
Ja, marulken lever längs västkusten, i Skagerrak och Kattegatt. Ibland dyker den upp i Öresund och i sydvästra Östersjön, men längre in i Östersjön är vattnet för sött. Utanför Sverige finns arten i nordöstra Atlanten från Barents hav till Gibraltarsundet, i Medelhavet och i Svarta havet.
Marulken håller till på botten från omkring 20 meters djup ned till 1 000 meter. Svenska yrkesfiskare får den framför allt med bottentrål och garn. Sportfiskare möter den sällan i svenska vatten. De två tyngsta kända marulkarna kommer från norska fjordar.
Hur förökar sig marulken?
Marulken leker på djupt vatten, främst mellan februari och juni. En mindre lekperiod infaller i november och december. Honan släpper sina ägg i ett slemmigt band som flyter upp mot ytan. Bandet kan vara 60–90 centimeter brett och 7,5–9 meter långt och innehålla mellan 300 000 och 2,8 miljoner ägg. Ungarna lever fritt i vattenmassan tills de är 6–8 centimeter långa. Sedan sjunker de till botten och börjar leva som de vuxna.
Kan man äta marulk?
Ja, marulk räknas som en av de finare matfiskarna. Det som säljs är nästan alltid stjärten, eftersom huvudet är stort och har lite kött. Stjärtköttet är vitt, fast och har bara ett mittben, inga småben. Smaken är mild och lite söt, och konsistensen har gett marulken smeknamnet ”fattigmans hummer” på engelska. Köttet håller formen vid grillning, på spett och i fiskgrytor.
Under skinnet sitter en grå hinna som bör skäras bort före tillagning. Annars drar den ihop sig i värmen och gör köttet segt. Kinderna är en delikatess för den som köper hel fisk. I Japan är marulklever, ankimo, en delikatess som ångas och serveras i skivor.
WWF:s fiskguide ger marulk från nordöstra Atlanten rött ljus oavsett fångstmetod. Det är huvudregeln. Undantagen har gult ljus, och de gäller vissa områden och redskap: garnfångad marulk från Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön, marulk från Island och från vattnen väster om Irland samt från södra Biscayabukten. Gult betyder att WWF råder dig att äta den högst 3–4 gånger per år. Står det bara Nordostatlanten på förpackningen gäller alltså rött.
Vanliga frågor om marulk
Är marulk giftig?
Nej. Marulken har varken giftiga taggar eller giftigt kött och är en vanlig matfisk. De vassa tänderna kan däremot ge ordentliga skärsår om man stoppar handen i munnen på en levande fisk. På sidan om giftiga och påstått giftiga fiskar finns arter med verkligt gift, till exempel fjärsingen.
Vad heter marulk på engelska?
Monkfish i köket och anglerfish i naturböcker. Anglerfish betyder metfisk och syftar på spöet på huvudet. Namnet monkfish används ibland även för systerarten svartbukig marulk (Lophius budegassa), som säljs på samma sätt.
Är marulk hotad?
Globalt klassas marulken som livskraftig (LC) av IUCN. Arten växer långsamt och leker sent, så hårt fiske slår snabbt mot bestånden. WWF:s fiskguide ger den därför rött ljus i nordöstra Atlanten, med gult ljus för garnfångad marulk från Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön.
Är marulk släkt med torsk?
Nej. Marulken hör till de marulkartade fiskarna, en egen ordning där också djuphavsmarulkarna och sargassoulkarna ingår. Torsken tillhör torskfiskarna.
Källor: WWF:s fiskguide (marulk), FishBase, IUCN:s rödlista (bedömning 2013), svenska och engelska Wikipedia.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.