Blommorna som sitter i bladvecken är små, vita och väldoftande. De saknar nektar, och lockar alltså inte insekter som pollinerare. Pollineringen sker i stället med vindens hjälp.
Inte förrän det nyplanterade trädet blivit 5 år gammalt börjar det bära frukt. Ett 20-årigt träd kan ge upp till 100 kg oliver per år, när det är som bäst. Trädet kan bli bortåt 1500 år gammalt. Världens äldsta olivträd är 3000 år gammalt och finns på Kreta.
Olivträd är en förmögenhetstillgång. Exempelvis på Cypern förekommer det att olivträden har en ägare – i en olivlund kan det vara flera ägare till individuella träd – och marken träden växer på ägs av en annan ägare. Vid tomtköp räcker det alltså inte att köpa bara marken, utan varje individuellt olivträd, som står på tomten, måste köpas av dess individuella ägare.
Olivblad innehåller alla de ämnen som olivfrukten och därmed oljan gör men ännu fler molekyler och med högre koncentration. Olivextrakt har höga halter men lägre biotillgänglighet än infusion ex. Ofile som innehåller 415 mg Hydrotyrosol per liter. Övriga ämnen är bland annat tyrosol, rutin, elenolsyra, och oleuropin. Alla med antioxidant effekt i kroppen. De höjer kroppens nivå av glutation som har avgiftade effekt och kallas kung av antioxidanter. Vidare har olivblad antibakterell effekt, är blodfetts och blodtryckssänkande, blodreglerande och, innehåller antihistamub med mera.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
