Flodkräfta och signalkräfta

Kräftan är ett av Europas största kräftdjur. Hannen kan bli upp till 18 centimeter lång, honan något mindre. Kräftor lever i sötvatten, sjöar och vattendrag. Kräftan går omkring på botten där den livnär sig på både vegetarisk och animalisk föda. Kräftor kan “simma” genom att snabbt och kraftigt snärta till med stjärten. De kommer då att lyfta någon decimeter från botten och fara iväg baklänges någon meter. Kräftor är företrädesvis skymnings och nattaktiva. Färgen är oftast svart men kan variera mot en mörkblå ton. När kräftan kokas kommer färgämnet astaxantin att frigöras från de proteiner de är kopplade till och kräftan blir i stället röd. Om en kräfta får ett ben eller en klo avbiten vid stridigheter växer det relativt snabbt ut en ny, men det är därför man ofta ser kräftor med olika stora klor.

Läs om andra kräftdjur Krabba

Fortplantning

Hanar blir könsmogna vid 2-5 år och honor vid 2-6 år. Parning sker under september till oktober. Honan bär sedan de befruktade äggen under stjärten fram till nästa sommar. Kräftor har inget larvstadie. De nyfödda kräftorna ser ut som miniatyrer av fullvuxna kräftor.

Läs om andra kräftdjur Hummer

Kräftpest

Under 1960-talet var flodkräftan kraftigt desarmerad i Sverige, på grund av kräftpest. Man försökte då att öka på beståndet av kräftor genom att importera amerikanska signalkräftor, den största synliga skillnaden mellan flodkräftor och signalkräftor är att de sistnämnda har en vit fläck på varje klo. Den första importen av signalkräftor till Sverige var från Finland 1960. Kräftpest uppstår på grund av algsvampen A. astaci. och flodkräftor som drabbas dör relativt snabbt. Tyvärr visade det sig att signalkräftor hade större motståndskraft mot algsvampen men att den kunde vara bärare av den utan andra symtom än att skalet fläckvis var svartare. På så sätt slogs flodkräftan i stort sett ut.

Numera är utplantering av signalkräftor förbjudet i Sverige och kräftor får endast fiskas i egna odlingar, samt i Vättern. Förr var den traditionella kräftpremiären, det vill säga när kräftor först fick börja plockas upp den åttonde augusti, det vill säga innan parningen påbörjades. Den vanligaste fiskemetoden för kräftor är bur med åtel, del av fisk.