Berberapan finns numera endast i delar av Algeriet och Marocko samt på Gibraltarhalvön. Apan är svanslös, lever i bergen och har en gulgrå till brungrå tjock päls. Längden på en fullvuxen berberapa är mellan 55 och 75 centimeter och vikten från 6 till 13 kilogram.
Apan kan återfinnas på upp till 3 500 meters höjd. Födan består främst av frukt, blad, skott och hela örter samt rötter. Den kan även ibland äta animalisk föda. Under vintern och på högre höjder är ceder en viktig födokälla.
Berberapan lever i stora sällskap som består av både honor och hanar. Hanarna håller sams inbördes och hjälper även till med skötseln av ungarna.
Läs mera om apor Gibbon
Berberapan och människan
Berberapan räknas som starkt utrotningshotad (gäller ej Gibraltarklippan, se “Kuriosa” nedan). Utrotningshotet har främst uppstått på grund av intensivt skogsbruk, anlagda bränder och skogar som skadas av betande får och getter, samt av att berberapor som hämtar sin föda från odlade områden betraktas och bekämpas de som skadedjur. Det förekommer också relativt ofta att berberapor fångas och säljs som exotiska sällskapsdjur.
Kuriosa
Gibraltarhalvön är Europas enda kvarvarande koloni. År 1704 intog britterna Gibraltar och genom fördraget i Utrecht blev det en brittisk koloni för all framtid även om Spanien vid ett flertal tillfällen hävdat att området tillhör dem. I stort sett sedan kolonialiseringen har det funnits en seglivad sägen beträffande Gibraltarhalvön, den säger att när berberaporna lämnar halvön kommer också engelsmännen att försvinna. Troligtvis är den en av orsakerna till att berberaporna inte är utrotningshotade på Gibraltar. Engelsmännen stöd-utfordrar och veterinärbesiktigar djuren hela tiden.
Under andra världskriget skickade Churchill ett meddelande till Gibraltar där han uttrycker oro över rykten om aporna och ger instruktioner om att alla ansträngningar måste göras för att återställa deras minskande antal.
Läs mera om apor Babian
1962 publicerade Paul Gallico en mycket underhållande och humoristisk roman, Scruffy, som handlade om hur en av berberaporna på Gibraltarhalvön ställde till problem för befolkningen under andra världskriget.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
