Ginst tillhör familjen ärtväxter med cirka 100 arter i Europa, sydvästra Asien, Nordafrika på Kanarieöarna och Madeira. I Sverige finns några vilda arter medan flera andra odlas som trädgårdsväxter. Flera av arterna är giftiga.
Släktet innehåller buskar som vanligen är lövfällande. Bladen är vanligen små, enkla eller tredelade, strödda eller motsatta. Blommorna sitter i klasar eller huvuden. Fodret är rörformigt, vanligen med tydlig över- och underläpp. Den övre läppen är tvådelad, medan den undre är treflikig. Kronan är gul. Ståndarna är tio och de är alla förenade till ett rör. frukten är en balja.
Ginst innehåller giftet cytisin. Förtäring kan leda till Magbesvär (t.ex. ont i magen, illamående, kräkningar och diarré). Vid förtäring av stor mängd eventuellt även yrsel, slöhet, hjärtklappning, vida pupiller och feber.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.