Aspen är en storvuxen karpfisk med en speciell egenhet – den är nämligen en rovfisk. Aspen kan bli upp till 120 cm lång och är en långsträckt, kraftfull fisk. Munnen är relativt stor med ett tydligt underbett och ögonen är förhållandevis små. Unga fiskar är silvriga, eller lite guldfärgade med grågrön rygg. Äldre fiskar är mörkare och har också mörkare fenor, med grå, eller mörkgrön nyans. De spetsiga fenorna är ett annat tydligt kännetecken. Under leken får hanarna lekvårtor på huvudet och främre delen av kroppen.
Aspen lever mestadels ute på frivattnet i större sjöar och vattendrag. Den finns i Mälaren, Hjälmaren och Fyrisån, i Vänern och Göta älv, samt i Motala ströms vattensystem. Enstaka exemplar fångas även i andra vattensystem och längs Östersjökusten.
Aspen äter smådjur som kräftdjur och insektslarver tills den blivit runt 20-30 cm, då den övergår till fiskdiet. Den jagar och äter nors, löja, småmört och andra fiskar i passande storlek. Aspen ses ofta jaga i ytan.
När vattentemperaturen nått ungefär 6 grader, i regel i april-maj, vandrar aspen upp i strömmande vattendrag för att leka. Leken är synlig och ett spännande tillfälle att iaktta fisklek. Honan lägger mellan 80 000 och 500 000 romkorn på 0,5-2 meters djup. Äggen kläcks efter 10-21 dygn. En asp kan bli minst 30 år gammal och blir könsmogen först vid 7-8 års ålder.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
