Siklöja är en fisk i familjen laxfiskar. Den förekommer i norra Europa och fiskas bland annat för sin rom. Spetsen på fiskens underkäke skjuter fram förbi överkäken. Tänder förekommer bara på tungan och underkäken. Storleken överstiger sällan 30 centimeter och vikten 80 gram.
Siklöjan förekommer i Skandinavien och i Finland, i Norg,e endast fläckvis i söder, i Baltikum, norra Tyskland, fläckvis i Storbrittanien och Irland samt inplanterad i Polen och Frankrike. Österut genom Ryssland till Valdaj-området. I Sverige över hela landet (i Norrland endast i den östra delen).
Siklöjan lever i stim i kalla, näringsfattiga sjöar. Kan även gå ut i bräckt vatten. Den leker i slutet av året och går då gärna upp i floder och åar, ofta redan på sensommaren. Leken kan ske både i vattendragen och i stillastående sjöar. Uppemot 3000 ägg kan läggas av en hona.
I Bottenviken blir siklöjan könsmogen vid 1–3 års ålder och i stora sjöarna vid 2–3 års ålder. Siklöjan kan bli 12–14 år och vanligen 15–20 cm, sällan över 30 cm. Siklöjan i Mälaren är betydligt större än i Vänern och Vättern. Arten lever pelagiskt (i den fria vattenmassan) i stim. Födan består av planktoniska kräftdjur och insektslarver.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.