kan bli upp till 35 m högt och växer gärna i oaser. Palmen uppskattas särskilt för sin frukt, dadeln. Dadelpalmen har växt i östra Mellanöstern sedan 6000 år tillbaka..
Dadelpalmen är ett palmträd, vars stam täcks med uppåtriktade förvedade bladrester. Unga palmer är enstammiga, men efter 6–16 år uppträder talrika rotskott vid basen. Bladen är fjäderlika och upp till 6 meter långa och består av ett taggigt bladskaft, en kraftig mittnerv och talrika, grågröna till blågröna delblad som blir 20–40 cm långa. Varje blad växer fram ur en bladslida som spricker upp till fibrer som sitter kvar vid bladets bas. Dadelpalmen är vanligen tvåbyggare, med hon- och hanblommor på olika plantor, men det förekommer plantor som har både han- och honblommor, dessutom även plantor med tvåkönade blommor.
Dadelpalmen är ett palmträd, vars stam täcks med uppåtriktade förvedade bladrester. Unga palmer är enstammiga, men efter 6–16 år uppträder talrika rotskott vid basen. Bladen är fjäderlika och upp till 6 meter långa och består av ett taggigt bladskaft, en kraftig mittnerv och talrika, grågröna till blågröna delblad som blir 20–40 cm långa. Varje blad växer fram ur en bladslida som spricker upp till fibrer som sitter kvar vid bladets bas. Dadelpalmen är vanligen tvåbyggare, med hon- och hanblommor på olika plantor, men det förekommer plantor som har både han- och honblommor, dessutom även plantor med tvåkönade blommor. Blommorna sitter i förgrenade kolvar uppdelade på 25–110 stånd. Honplantornas blomställningar blir 30–75 cm långa, medan hanplantornas ställningar är mindre, 15–23 cm långa. En stor blomställning kan innehålla 6 000–10 000 blommor. Själva blommorna är små och doftande. Honblommorna är vita, medan hanblommorna är gula och vaxartade.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
