Fjärsing är en fisk som tillhör ordningen aborrartade fiskar. Kroppen är långsmal och ihoptryckt. Den kan bli upp till 53 cm lång och väga 1,8 kg (vanligtvis mindre).[2] Färgen är grön till gröngul och brun, ofta med blå till svarta tecken. Den har två ryggfenor. Den främre är liten, med giftiga fenstrålar. Det finns även en giftig tagg på gällocken. Giftet är oftast inte dödligt för människan, men vållar svåra smärtor.
Fjärsingen föredrar sandiga eller gyttjiga bottnar på ned till 100 meters djup, där den oftast ligger nergrävd i bottenmaterialet och lurar på byten som småfisk, räkor, och andra mindre kräftdjur samt maskar. Under natten kan den dock simma omkring och aktivt söka efter byte.
Varma somrar är det vanligt att den finns på grunda sandbottnar, sandstränder. Blir den skrämd gräver den sig bara lite längre ner, vilket gör att badande kan trampa på dess taggar flera gånger. Arten föredrar annars områden med, sjögräs.
Sällsynt i södra Österskjön, men relativt ofta frekommande längs Sveriges västkust och Norges sydkust, kring Storbrittanien och IIrlands kuster samt söderut från danska kusten längs östra Atlantkusten ner till Medelhavet och västra Nordafrika. Finns även kring Madeira och i Svarta havet.
Fjärsingen har gifttaggar som sitter på gälarna och på den främre ryggfenan. Giftinjektionen utlöses automatiskt i försvarssyfte vid beröring av fisken. Därefter fylls aktuell gifttagg omedelbart på igen. Även döda fiskar har gift i taggarna. Olyckstillbud inträffar oftast i samband med att fisken avlägsnas ur nät men det händer också att badande råkar trampa på fisken.
Symtom: Främst lokal reaktion med omedelbar, intensiv smärta, svullnad och missfärgning av huden. Obehandlad kan smärtan kvarstå i ett dygn. Svullnaden kan kvarstå i veckor och i enstaka fall i månader. Också allmänna symtom såsom huvudvärk, yrsel, frossa, svettningar och illamående förekommer. Bakteriell infektion är möjlig komplikation.
Som behandling rekommenderas högläge, undvikande av rörelser samt att spola den påverkade kroppsdelen med så varmt vatten som man tolererar under 30–60 minuter, då giftet är värmekänsligt. Det kan även vara motiverat med stelkrampsprofylax i undantag behövs antidot med immunserum.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
