Hägg förekommer i Europa och i tempererade regioner av Asien. En ursprunglig population hittas dessutom i Marocko. Hägg introducerades i flera andra tempererade områden över hela världen och den betraktas där som en inhemsk art.
Häggen hittas ofta på mark som är en blandning av lera och krita eller på annan mark med högt pH-värde. Den undviker sur jord och torra ställen. Arten ingår oftast i fuktiga skogar eller buskskogar, gärna nära vattenansamlingar eller i skuggan av klippor.
Häggen är allmän över hela Norden såväl på låglandet som i fjällen ända till trädgränsen och förekommer sporadiskt som en låg, nedtryckt buske ännu högre upp.
Hassel kan bli 3 – 8 meter hög, 2 – 3 meter bred. Hasseln mår bäst i väldränerad jord som innehåller både lera och mull. Rötterna far inte väl av mycket våt jord. Full sol rekommenderas, men halvskugga brukar också fungera. Hasseln blommar i april.
os hasseln är hänget, som gett ordningen namnet “hängeväxter”, tydligt utpräglat i hanblomställningen. Det är ett långt, slakt, hängande, tätblommigt ax, som producerar stora mängder pollen och vajar av minsta vindil. Blomningen sker långt före lvsprickningen. Hanhängena bildas redan föregående år, liksom svenska träds knoppar i allmänhet, men övervintrar som knoppar utan några skyddande fjäll. Därför kan deras sträckning och blomning börja så snart dagsmejan gör sig kännbar, i mars eller april, ja ibland under blid och solig väderlek mitt i vintern. Ett hanhänge hos hasseln består av en lång huvudaxel med tättsittande skärmblad och inom vart och ett av dessa två tunna, sammanvuxna fjäll, nämligen två frblad, tillhörande den av fyra tvåkluvna ståndare (åtta ståndarknappar) bildade blomman. Honblommorna sitter i små knopplika ax, omgivna av vanliga knoppfjäll, mellan vilka de korta märkena skjuter fram som små purpurröda trådar. En honblomma består av ett mycket litet fruktämne och två trådlika märken, Från blomningen till nötmognaden åtgår en tid av fem månader. Hasselns frukt är en typisk nötfrukt med ensamt frö, rikt på näringsförråd i hjärtbladet, nötkärnan, med benhård fruktvägg, skalet till fröets skydd.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
