Hästhov är en perenn ört som sprider sig med frön och långa underjordiska utlöpare från jordstammar. Den blommar tidigt på våren, ibland så tidigt som februari, men oftare i april och och maj. Växten är ofta 10 – 30 cm hög.
Den gula blomman, som ytligt påminner om en liten maskros börjar blomma på den bladlösa stammen. Bladen, som till konturen påminner om spåret efter en hästhov, därav namnet, växer fram först sedan blomningen är över. Bladen kantas av vinklade spetsar. Tussilagons blomning är viktig för både tabin och vilda bin. Det är enbart blommorna i mitten, som har nektar och ståndare med pollen. Självpollinerade mittblommor har dålig grobarhet. Kantblommorna är enbart honliga.
Mindre vanlig på Småländska höglandet. I södra Norge, på Hardangervidda upp till 1 390 m ö h. Hästhov trivs bra på leriga jordar med dålig dränering.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
