Ja, det måste ju vara en hästkraft eller? Låt oss börja med att ta reda på vad en hästkraft är innan vi bestämmer oss för vad svaret är.
Definitionen av hästkraft
För att få reda på mer om hästkraft får vi leta oss tillbaka till till England år 1783 och en man vuid namn James Watt. Det varnämligen han som myntade begreppet.
Han befann sig i det engelska koldistriktet och shettlandsponnyer användes där, på grund av sin storlek och styrka till att dra ut kolet, som lastades på små vagnar, från gruvorna. För att komma fram till kraftmåttet bestäde sig Watt för att mäta hur mycket last de kunde dra kontuerligt över en viss tid. Eftersom hästarna var små bestämde han sig, godtyckligt, för att lägga på 50 % till värdet han fått fram. På så sätt menade han att måttet stämde med vad en arbetshäst kunde klara. Det värdet Watt kom fram till var att en häst klarade att dra 250 kg 1 meter per sekund, vilket i höjdled motsvarar att lyfta 75 kilo 1 meter/sekund och där har vi i vart fall den populärvetenskapliga definitionen av en hästkraft och frågan är därmed besvarad eller?
Maxkraft
Jo, på ett sätt är frågan besvarad, men det måttet gäller under en kontinuerlig tid. Om vi i stället tittar på den maxkraft som en häst kan producera under en kortare tidsperiod så kan en häst utveckla 10 hästkrafter eller mer, medan en människa för en mycket kort tidsperiod kan utveckla 5 hästkrafter. Det här skall inte ses som att en människa är hälften så stark som en häst. Både vi och hästarna måste ju också bära upp vår egen vikt och hästen väger betydligt mere än människan. Dessutom blir sådana här beräkningar väldigt individuella när det gäller levande varelser. Det beror ju till exempel på hur mycket muskelmassa individen har, men också på individen psyke. Hur mycket och hur länge är jag villig att anstränga mig?
Hur många hästkrafter har en människa
Ett annat sätt att se på det här med människan och hästkrafter är att utgå från populärdefinitionen av hästkraft, att en hästkraft motsvarar att lyfta 75 kilo en meter per sekund. Här kan vi använda oss av en faktisk tävling för att få något slags mått. Återkommande arrangeras en tävling i vem som snabbast kan springa uppför trapporna på Empire State Building. Från marknivå till golvnivå är det 320 meter. En person som väger 75 kilo skulle alltså behöva klara att springa uppför trapporna på 320 sekunder för att det skall motsvara en hästkraft. Världsrekordet ligger på 573 sekunder. Sedan kommer det där med psyket in. De flesta av oss skulle inte ens komma på idén att gå uppför trapporna, än mindre att springa.
Kuriosa
Som vi alla vet är folk från Storbrittanien galna i tre saker. Öl, sport och vadslagning. Galnast av dem alla är kanske de på en pub i vad som brukar kallas Storbrittaniens minsta stad Llannwtyd Wells i Wales. 1980 bestämde de sig för att instifta en tävling, Man versus Horse Marathon, som sedan dess hålls varje år. Det är ett förkortat marathon, 35 kilometer i stället för 42 och börjar med en knappt en kilometer lång stigning, varefter tävlingen fortsätter över fält hedar, berg, mossar och bäckar. Prissumman är 500 pund (tidigare 1000 pund) om det är en löpare som vinner. Är vinnaren en häst går prissumman vidare till nästa års vinnare. 50 hästekipage får ställa upp varje år och det brukar snabbt bli fullbokat. Det gör tävlingen dessutom till världens största hästkapplöpning.
Nedan ser du en länk till en video från tävlingen 2017.
Först under 25:e upplagan var det en människa som vann loppet och kammade då hem prissumman som hunnit växa till nästan 250 000 kronor (därefter har det hänt ytterligare en gång att en människa vunnit). Andra udda tävlingar som härstammar från samma plats, men inte innehåller hästar är till exempel, simning i ett dike på en mosse, 2 x 50 meter med snorkel och fenor. Varianten att cykla mountainbike på dikets botten, iförd snorkel. Samt naturligtvis, det öppna walesiska mästerskapet i smörgåskasning (alltså sten mot vatten).
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
