är en familj av skalbaggar medd 5-ledade tarser. Hit hör medelstora och små skalbaggar med ganska tillplattad kroppsform, med huvudet dolt under halsskölden och med korta antenner och ben. Hos vissa arter kan båda könen flyga. Hos andra kan bara hannen flyga. Hos ytterligare andra saknar båda könen vingar.
Vad som framför allt utmärker gruppen är dess lysförmåga, vilken är i olika grad utbildad hos de båda könen och alltid har sitt säte i bakkroppens sista leder. Av några hundra hithörande arter från skilda världsdelar förekommer ett tjugotal i Europa, varav två i Sverige.
De svenska arterna är stor lysmask och lienlysmask är ca 12 mm lång och ganska vanlig i södra Sverige men förekommer även norrut mot Medelpad. Den mindre arten, liten lysmask, som är 6-8 mm lång förekommer sällsynt från Skåne till Uppland. Hos båda arterna är honorna vinglösa. Hanen hos den mindre arten har endast rudimentära täckvingar medan den större artens hane har ordentliga vingar och kan flyga. Lysmaskar förtär i huvudsak sniglar. Finns det gott om sniglar, är chansen stor att även lysmasken är talrik.
Vad som framför allt utmärker gruppen är dess lysförmåga (bioluminicens (vilken är i olika grad utbildad hos de båda könen och alltid har sitt säte i bakkroppens sista leder. Av några hundra hithörande arter från skilda världsdelar förekommer ett tjugotal i Europa, varav två i Sverige. Lysmaskar förtär i huvudsak sniglar. Finns det gott om sniglar, är chansen stor att även lysmasken är talrik.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
