Ostron är namnet på olika typer av mollusker (blötdjur) som lever på hårt underlag i grunt, ganska varmt, salt och rent vatten. Skalet består mest av kalk, och innanför detta finns en mjuk kropp. Dessa djur livnär sig av plankton som de filtrerar från vatten genom gälarna och har en stark adductmuskel, som används för att hålla skalet stängt.
Ostronet är tvåkönat, det börjar sitt liv som hane men genomgår en flerårig process där könet byts. Ett ostron kan bli över 30 år gammalt, dess skaldiameter kan då överstiga 30 centimeter.
Några arter i denna grupp är högt prissatta som mat, både råa och tillagade. Om ostronet äts färskt är det i regel levande när man öppnar skalet.
Fram till 2006 har bara arten europeiskt ostron funnits ibland ostron som lever naturligt i Sverige. De förekommer endast på västkusten eftersom den kräver en salthalt på minst 25 promille för att kunna fortplanta sig; även här lever den på gränsen av sitt utbredningsområde. Den är relativt sällsynt, men där den finns är det på tre till sex meters djup, längs skalgrusbankar i skyddade vikar. För att ostronet ska kunna föröka sig måste vattnet vara tillräckligt varmt, vilket bara infaller ungefär vart femte år i Skagerrak.
2007 upptäcktes det japanska jätteostronet i svenska vatten. 1970 sattes ostronet in som prov vid västkusten, men de kunde då inte fortplanta sig. Nu har man trots detta hittat ett stort bestånd av dem vid Bovallstrand. Hur den svenska marina faunan kommer att påverkas återstår att se, men läget har ansetts hotfullt. Dock påpekas att många av dessa ostron haft svårt att överleva den hårda vintern 2010.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
