Skäggmes är en säregen mesliknande fågel som numera placeras i den egna familjen Panuridae. … Den påträffas i vassrika våtmarker i Europa.
Den påträffas i vassrika våtmarker i Europa och österut ända till östra Kina. Skäggmesen blir cirka 16 centimeter lång och är ljust kanelbrun på ryggen och sidorna, askgrå på huvudet och nacken samt vitaktig på kroppens undre sida. Inre vingpennorna är svarta med rostgula kanter och stjärten rostgul med vita spetsar på de yttre pennorna. Hannen har på vardera kinden förlängda fjädrar som liksom bildar spetsiga polisonger som i likhet med undre stjärttäckarna är svarta. Honan saknar förlängda fjädrar på kinderna och dess undre stjärttäckare är blekt rostgula.
Skäggmesen förekommer lokalt över i stort sett hela palearktiska regionen, främst i de tempererade delarna av Europa och Asien. Arten är för det mesta stannfågel och merparten av världspopulationen flyttar bara för att undkomma plötsliga köldknäppar. Den är sårbar för hårda vintrar då stora mängder ofta stryker med. Enstaka fynd har gjorts under perioden januari till april i norra Afrika i bland annat Marocko, Algeriet och WEgypten.
Skäggmesen är en sentida nykomling i den svenska fågelfaunan. Första observationen gjordes vid Hammarsjn 1965 där den även häckade året efter. Omkring 1970 koloniserades Tåkern där populationsutvecklingen blev explosionsartad: hösten 1975 uppskattades beståndet till hela 20 000 individer. Därifrån spred den sig över stora delar av södra och mellersta Sverige. Idag häckar den årsvis i Sverige så långt norrut som södra Värmland, Västmanland och Uppland, dock med mycket varierande förekomst beroende på vintrarnas stränghet. Goda år häckar den på mer än 100 lokaler i landet, medan antalet mer än halveras under dåliga år. Tåkern är tillsammans Dettern i Västergötland och Kvismaren i Närke starka fästen. Häckningar har också konstaterats i södra Norrlands kusttrakter upp till Medelpad.
Skäggmesen förekommer bland rörväxter och videbuskar vid sjöar och våtmarker. Den är helt beroende av hög och tät bladvass. Fågeln är vig, livlig och orolig, lever avinsekter
om vintern även av allehanda frön. Den bygger sitt bo på tuvor, lever parvis eller i små familjer samt döljer sig så mycket som möjligt. Makarna uppvisar stor tillgivenhet för varandra, framför allt under parningstiden. Första kullen startas redan i mars–april och följs sedan av en, två eller ibland eventuellt tre kullar fram till augusti–september. Särskilt den första kullen plundras dock ofta, troligtvis av vattenrall. I övrigt tros den inte vara utsatt för predation i nämnvärd grad.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
