Slån eller slånbär är en buske i familjen rosväxter, mer sällsynt ett litet träd. Den får blå eller blåsvarta stenfrukter som kallas slånbär. Busken, som har vassa tornar, växer vilt i större delen av Europa. I Sverige är den vanlig i södra Sveriges kustlandskap.
Busken är normalt 1–2 meter hög men kan växa till 3–4 meters höjd med åren. Grenarna sitter mycket tätt, och på grenarna finns många vassa tornar. Den har ett välutvecklat rotsystem (rotskottsförökning), som gör busken mycket svår att flytta.
Bladen är 2–5 cm långa och växer vanligen inte ut förrän efter busken har blommat. Den blommar i maj, ibland även juni, med små (kronbladen är 5–8 mm) vita blommor med 20 ståndare luktar lite svagt åt mandelhållet. På hösten får busken drygt 1 cm stora, blåsvarta bär.
Slånbären påminner till färgen om blåbär men är större och sten frukter, upp till 20 mm stora. Den är nära släkt med körsbär och plommon. Det senare antyds av franskans namn prunelle (‘litet plommon’). Omogna bär är sura eller nästan bittra men efter hstfrosten utvecklas sockerämnena i bäret och smaken blir sötare.
Slån trivs på torra, solbelysta platser i kalkrik jord. Busken finns i hela Europa (utom på Island), i Främre Asien och även i Nordafrika. Slån finns även på några platser i östra Noramerika, men är inte ursprunglig där.
I Sverige finns slånbärsbusken i hela Götaland och stora delar av Svealand. Den är vanligast i kustområden. I Finland finns slån sällsynt på hela Åland, men på fastlandsfinlandbara i ett mycket smalt kustbälte i sydvästra Finland.
Av slånbär kan tillverkas saft och likr eller gelé/mos. Vid tillagningen bör kärnorna tas bort innan kokning, så de inte överför sin bitterhet till mos eller dryck. Slånbär innehåller 60 gånger fler antioxidanter än vindruvor och räknas till Sveriges nyttigaste vilda bär/frukter.
Bären innehåller garvsyra som ger dem en kärv och sur, nästan bitter smak. När temperaturen sjunker under noll grader omvandlas garvsyran, och slånbärens smak blir sötare och mindre sträv. Det fungerar utmärkt att plocka slånbär och sedan ta bort garvsyran genom att lägga dem i frysen under 1–2 dygn. Slånbären används ibland till saft, och man väntade åtminstone förr till efter första ordentliga frostnatten innan man skördade. En annan anledning till att skörda sent är att slånbär mognar sent, och därför är det lämpligt att ge dem så lång tid som möjligt att bli fullmogna.
Saft finns att köpa från lokala safttillverkare på flera platser i landet. Bären används även för att smaksätta alkoholhaltiga drycker, framförallt likör som till exempel pacharán. Av bären kan även tillverkas slånbärsgelé (eller liknande mos/puré).
Många fågelarter äter slånbär, inklusive trastar ter slånbär.
En liten udda användning är att man använder törnarna till att vid korvstoppning försluta ändarna på korvskinnet. Därav det dialektala namnet korvstickbuske på slån.
Slånets trä är hårt men kan bland annat användas till träsmide.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
