Sveriges 8 största mårddjur

Sverige har nio vilda mårddjur: järv, grävling, utter, mård, stenmård, mink, iller, hermelin och småvessla. Järven är störst med upp till 105 centimeters kroppslängd och 16 kilo. Småvesslan är minst. De minsta vesslorna mäter 11,4 centimeter och väger 25 gram. Grävlingen kan på hösten väga nästan lika mycket som järven, och minken är den enda av de nio som människan har fört hit.

Uppdaterad 13 oktober 2026. Ny tabell över alla nio arter, stenmården tillagd som Sveriges nionde mårddjur, nytt järvantal från Naturvårdsverkets inventering 2024/25 och rättad uppgift om snövesslan, som är en form av småvessla och ingen egen art.

Vilka mårddjur finns i Sverige?

Nio arter lever vilt i landet. Åtta av dem har funnits här länge, och den nionde, stenmården, hittades första gången i nordöstra Skåne i mars 2018. Minken är den enda som människan har tagit hit. Tabellen är sorterad efter vikt hos fullvuxna hanar, som hos alla mårddjur är större än honorna.

Art	Latinskt namn	Kroppslängd (utan svans)	Vikt	Var i Sverige
Järv	Gulo gulo	65–105 cm	Hanar 14–16 kg, honor 9–11 kg	Fjällen och norrländska skogar
Grävling	Meles meles	75–98 cm	Hanar 9,1–16,7 kg, honor 6,5–13,9 kg	Större delen av landet, ej fjällen
Utter	Lutra lutra	50–100 cm	3–11 kg	Sjöar, vattendrag och kust i större delen av landet
Mård (skogsmård)	Martes martes	35–58 cm	Hanar 1,5–2,2 kg, honor 0,9–1,5 kg	Hela landet utom Gotland
Stenmård	Martes foina	Omkring 45 cm	Hanar upp till 1,7 kg, honor upp till 1,3 kg	Nordöstra Skåne
Mink	Neogale vison	30–45 cm	Hanar 1–1,5 kg, honor omkring 0,75 kg	Hela landet, främst vid vatten
Iller	Mustela putorius	29–46 cm	Hanar 0,5–1,5 kg, honor 0,45–0,8 kg	Södra Sverige upp till Svealand
Hermelin	Mustela erminea	16–29 cm	Hanar upp till 450 g	Större delen av landet
Småvessla	Mustela nivalis	11,4–20,5 cm	25–55 g	Större delen av landet

Vilket är Sveriges största mårddjur?

Järven är Sveriges största mårddjur och världens största mårddjur som lever på land. En järvhane väger 14–16 kilo och mäter upp till en meter från nos till svansrot, med ytterligare 13–26 centimeter yvig svans. Tvåan, grävlingen, når nästan upp i samma vikt. En gammal grävlingshane som ätit sig fet inför vintern kan väga 16,7 kilo, men han är kortare och lägre än järven, och resten av året väger han betydligt mindre.

I världen finns två mårddjur som slår järven. Havsuttern i norra Stilla havet kan väga över 45 kilo, och jätteuttern i Amazonas blir upp till 1,7 meter lång. Båda lever i vatten. Hela familjen Mustelidae omfattar i nyare systematik 66–70 arter.

Sveriges mårddjur från största till minsta

Järv

Naturvårdsverket uppskattade i januari 2026 att Sverige har 702 järvar, med ett osäkerhetsintervall på 675–731. Siffran gäller inventeringssäsongen 2024/25, den första där hela landet räknades med DNA från insamlade prover i stället för att leta lyor. Året innan landade uppskattningen på 665. Det nationella referensvärdet för en livskraftig stam är 600 järvar, och arten är rödlistad som sårbar i Sverige.

Järven var lovligt byte med skottpengar fram till 1969, då den fridlystes. Den lever främst av kadaver som varg, lo och björn lämnar efter sig, kompletterat med hare, ripa och smågnagare. På senvintern, när skaren bär järven men inte renen, kan den fälla ren. Käkarna är så kraftiga att den sliter kött från djur som frusit till is, och överskottet gömmer den i snön som förråd. Honan gräver sin lya i en snödriva i februari och föder ett till fem ungar där. Därför håller sig järven till områden där snön ligger kvar långt in på våren.

Grävling

Grävlingen är en allätare som lever mycket på daggmask, men tar också insekter, sorkar, bär, frukt och säd. På hösten lägger den på sig ett tjockt fettlager och går sedan i vintervila. Vilan kan vara från några dagar till flera månader beroende på väder, och kroppstemperaturen sjunker inte nämnvärt, så det räknas inte som riktig ide.

Grytet går i arv mellan generationer. Ett stort gryt kan ha flera våningar, en diameter på 60 meter och 300 meter tunnlar och kamrar. De största gryt som rapporterats ligger i Storbritannien och är upp till 880 meter långa.

Utter

På 1980-talet fanns omkring 500 uttrar kvar i Sverige. Jakt hade tunnat ut stammen redan före fridlysningen 1969, men det som nästan knäckte arten var PCB och andra miljögifter som samlades i fisken uttern åt. I takt med att giftbelastningen minskat har stammen vuxit till över 2 000 djur i början av 2000-talet och fortsatt att öka. I dag dör många uttrar i trafiken.

Uttern kan stanna under vattnet i upp till fem minuter, men de flesta dyk varar runt 30 sekunder. Svansen står för en stor del av längden, 28–55 centimeter, och fungerar som roder.

Mård (skogsmård)

Skogsmården känns igen på den gulvita fläcken på strupen. Knappt 100 000 mårdar fanns i Sverige vid den senaste uppskattningen 2009, spridda över hela landet utom Gotland. Den klättrar skickligt med sina långa klor och tar ekorrar i träden, men jagar helst på marken, där sorkar, harar, fågelägg, insekter och bär ingår i menyn. Ägg som den hittar på sommaren lägger den gärna undan till sämre tider.

En mårdhona kan klara sig på ett revir av en halv kvadratkilometer. En hane kan hävda 23 kvadratkilometer, 46 gånger så mycket. Mården parar sig i juni–augusti, men det befruktade ägget vilar i livmodern till vintern, så ungarna föds först i mars–maj året efter.

Stenmård

I mars 2018 hittades den första stenmården i nordöstra Skåne. Enligt SLU Artdatabanken har djuren sannolikt vandrat in från Danmark, där arten är vanlig. När honor med mjölkfyllda juver senare fotograferades bedömde SLU Artdatabanken att arten förökar sig i landet, och Sverige fick därmed sitt nionde vilda mårddjur. Stammen är liten och håller sig än så länge i Skåne.

Stenmården är något mindre än skogsmården. Skillnaderna syns i ansiktet och på halsen: nosen är ljusare, gråaktig eller persikofärgad, och den vita strupfläcken delar sig i två grenar ner mot frambenen. Fotsulorna är mindre pälsklädda, så trampdynorna syns i spåren. I Centraleuropa är arten ökänd för att bita sönder kablar och slangar i parkerade bilar.

Mink

Den amerikanska minken kom till Sverige med de första minkfarmerna 1928. Djur som rymde eller släpptes ut grundade den vilda stam som i dag finns i hela landet, nästan alltid nära vatten. Minken simmar bra och tar fisk, grodor och smågnagare, men det som gjort den ovälkommen är aptiten på fågelungar. I skärgården går den hårt åt kullar av änder och måsar, och på många holmar bedrivs minkjakt för att skydda sjöfåglarna. Den vita fläcken på hakan skiljer minken från en ung utter.

Iller

Den vilda illern lever i södra Sverige upp till Svealand. Pälsen är mörkbrun med ljusare underull, och ansiktet har en mörk mask kring ögonen inramad av ljusa fläckar. Jämfört med minken är illern kortare och mer kompakt, med kraftigare skalle och tänder. Den kan förlama ett byte med ett bett i huvudet och bära in det levande i boet som matförråd.

Tamillern, eller fretten, som många har som sällskapsdjur, räknas som en egen underart av samma art, Mustela putorius furo. Den har tämjts i tusentals år och användes länge för att jaga kanin ur hålorna.

Hermelin

På sommaren är hermelinen ljusbrun med gulvit buk. Till vintern byter den till helvit päls, men svansspetsen förblir svart. Den vita vinterpälsen kantade kungliga mantlar. De svarta svansspetsarna syddes in som prickar i det vita.

Hermelinen lever mest av sorkar, möss och lämlar och har en av de längsta dräktigheterna bland små däggdjur, omkring elva månader. Själva fosterutvecklingen tar bara runt 43 dagar. Resten av tiden vilar det befruktade ägget i livmodern i väntan på rätt årstid.

Småvessla

De minsta vesslorna mäter 11,4 centimeter och väger 25 gram, och arten räknas som världens minsta rovdäggdjur. Med den smala kroppen följer vesslan sorkarna ner i deras gångar och jagar under snötäcket hela vintern. Den äter ungefär en tredjedel av sin kroppsvikt varje dygn och kan döda en kanin som väger fem till tio gånger mer än den själv.

I norra Sverige blir vesslan vit på vintern. Den kallas då snövessla, men det är samma art som den bruna vesslan i söder. Vit vessla och vit hermelin skiljs lättast på svansen: vesslans är kort och helt vit, hermelinens längre med svart spets.

Vanliga frågor om mårddjur

Är mårdhunden ett mårddjur?

Nej. Mårdhunden tillhör familjen hunddjur och är släkt med räven. Arten härstammar från Östasien och är en invasiv främmande art i Sverige, där den bekämpas för att inte etablera sig.

Är grävlingen ett mårddjur?

Ja. Grävlingen tillhör familjen Mustelidae precis som järv, utter och vessla, och är Sveriges näst största mårddjur. Den ser annorlunda ut än de smala vesslorna, men har samma doftkörtlar under svansen som resten av familjen.

Hur skiljer man vessla från hermelin?

Titta på svansen. Hermelinen har en svart svansspets året om, vesslan saknar den. Vesslan är också mindre, högst 20,5 centimeter mot hermelinens 29, och har kortare svans i förhållande till kroppen.

Hur många järvar finns det i Sverige?

Omkring 700. Naturvårdsverkets senaste uppskattning, från inventeringssäsongen 2024/25, landade på 702 järvar med ett intervall på 675–731. Flest finns i fjällen och de norrländska skogslänen.

Fler listor över landets djur och natur hittar du i vår samling Sveriges största.

Källor: Naturvårdsverket, nyhet 23 januari 2026 om järvinventeringen 2024/25. SLU Artdatabanken, Artfakta: Stenmård. Svenska Wikipedia: artiklarna Mårddjur, Järv, Grävling, Utter, Mård, Stenmård, Mink, Iller, Hermelin och Vessla. Engelska Wikipedia: Mustelidae, Wolverine, Least weasel.