Tja, i alla fall en av de vackraste, är onekligen Kungsfiskaren. Den är cirka 17-20 cm. Vingspannet är ca 25 cm. Den har kort stjärt, kompakt kropp, kort hals, stort huvud och oproportionerligt lång näbb. Ovansidan och hjässan är grönblå, medan undersidan är orangefärgad. Den har en vit fläck på hakan och en på var sida av halsen.
Kungsfiskaren som lever i Sverige är av arten A.a ispida och kan här inte förväxlas med någon annan art eftersom det är den enda som förekommer i Europa. I nord-sydlig riktning finns den från Västmanland i Sverige till centrala Spanien.
Den lever vid långsamt flytande vatten eller sjöar med klart vatten, höga sandbankar och grundområde. Trots sin färggranna skrud kan den vara svår att få syn på då dess jaktmetod går ut på att sitta blickstilla på en gren som sträcker sig ut över vattnet och spana efter fisk. Får den syn på en störtdyker den rakt ned och fångar den med näbben. Då fisk är dess enda föda flyttar den om sjön eller vattendraget riskera att frysa, ut mot kusten
Läs om Sveriges största rovfågel Havsörn
Revir
Kungsfiskaren är ensamlevande förutom vid och efter parningsperioden. Reviret är cirka 1 – 3,5 km långt. Om en annan Kungsfiskare kommer in i revirets område uppstår oftast slagsmål, där de försöker få tag om varandras näbbar och sedan trycka ner motståndarens näbb under vattnet. De försöker helt enkelt dränka varandra.
Bobyggande
Uppvaktningen påbörjas med att hanen jagar honan samtidigt som han lockar. Sedan följer en rituell matning vilket ofta följs av parning. Bohålan grävs ut i en vertikal sandbrink och börjar med en 60 till 90 centimeter lång gång som avslutas med själva bohålan. Honan lägger normalt 5 – 7 vita blanka ägg som är helt sfäriska och 1,9 cm till 2,2 cm. Paret turas om att ruva äggen utom nattetid då enbart honan ruvar. Äggen kläcks efter cirka 20 dagar, men ett till två ägg kommer aldrig att kläckas eftersom de ruvande fåglarna är för små för att täcka och värma samtliga ägg.
Ungarna stannar i boet i ungefär 24–25 dagar, men ofta längre. När föräldrarna anser att de är flygfärdiga byter de matningsteknik och börjar lägga maten utanför gången. Kungsfiskaren får normalt två till tre kullar per år. Efter att ungarna lämnat boet är de genast självständiga och sprider snabbt ut sig i omgivningen i jakt på egna revir.
De första dagarna efter att ungarna blivit flygfärdiga är riskfyllda. Vid sina första dyk efter föda, vilket de genomför ungefär fyra dagar efter att den lämnat boet riskerar de att fjäderdräkten blir så tyngd av vatten att den drunknar. Det är bara ungefär hälften av ungarna som överlever mer än två veckor efter att de blivit flygfärdiga.
Läs mer om Fåglar
Naturliga fiender
Kungsfiskare har inga egentliga naturliga fiender, men den höga dödligheten bland ungar, översvämningar som vattenfyller bohålor, samt kalla vintrar håller nere stammen.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
