Vårt svar på vilken som är Sveriges vackraste fågel är kungsfiskaren. Den är 17–19,5 centimeter lång, har turkosblå rygg och rostorange buk och sitter blickstilla över klara bäckar i södra Sverige. Någon officiell omröstning om skönhet finns inte, och konkurrensen är hård: lunnefågeln med sin randiga näbb, sidensvansen med röda vaxdroppar på vingarna och fjällens blåhake med en strupe i blått, rost och svart.
| Art | Längd | Vikt | När och var du ser den |
|---|---|---|---|
| Kungsfiskare | 17–19,5 cm | 34–46 g | Året runt vid klara åar och bäckar i södra Sverige |
| Lunnefågel | 28–30 cm | Omkring 400–650 g | Häckar inte längre i Sverige; närmaste kolonier finns i Norge |
| Sidensvans | 18–21 cm | Omkring 55–60 g | Häckar i Norrland, flockar i rönnar söderut på vintern |
| Blåhake | Omkring 14 cm | 12–25 g | Fjällbjörkskog och videsnår från Dalarna till Lappland, maj–augusti |
| Steglits | 12 cm | 14–18 g | Södra och mellersta Sverige, ofta i tistlar och vid fågelbord |
| Härfågel | 28 cm | 55–80 g | Sällsynt gäst på våren, främst i Skåne och på öarna |
| Törnskata | 17–18 cm | 22–47 g | Taggiga buskmarker i södra och mellersta Sverige samt längs Norrlands kust, maj–september |
| Kungsfågel | 8,5–9,5 cm | 4,5–7 g | Granskog i hela landet, året runt |
Vilken är Sveriges vackraste fågel?
Vi väljer kungsfiskaren för färgernas skull. Det blå på ryggen kommer från fjäderns mikroskopiska struktur, som bryter ljuset så att blått reflekteras. Därför skiftar ryggen mellan grönt och kobolt beroende på hur solen faller. Bröstets orange kommer från pigment. Vingbredden är 24–26 centimeter, och fågeln väger sällan mer än 46 gram.
Sverige har bara en art av kungsfiskare, Alcedo atthis, här representerad av den nordeuropeiska underarten A. a. ispida. Den går inte att förväxla med någon annan fågel i landet. Hane och hona ser nästan likadana ut, men honans underkäke är orange till röd vid basen medan hanens är helt svart.

Hur jagar kungsfiskaren?
Den sitter på en gren över vattnet, spanar och störtdyker rakt ner. Tillbaka på grenen slår den bytet mot grenen tills det slutar sprattla och sväljer det med huvudet först. Varje dag behöver den äta motsvarande ungefär 60 procent av sin egen kroppsvikt, och fisk är nästan det enda den äter.
Därför blir isvintrar en katastrof. Kungsfiskare som inte hittar öppet vatten drar ut mot kusten, och efter en sträng vinter kan stammen i ett område krympa med 90–95 procent. På sommaren dränker översvämningar bohålorna, och mink, grävling och rovfåglar tar både ungar och vuxna. Bara omkring en fjärdedel av fåglarna överlever ett vanligt år. Den äldsta ringmärkta kungsfiskaren blev ändå 21 år gammal.
Trots förlusterna har den svenska stammen vuxit de senaste 30 åren. Kärnan finns i Skåne, Småland och Östergötland, med utposter norrut till Västmanland. I 2025 års svenska rödlista flyttades kungsfiskaren från sårbar (VU) till nära hotad (NT), med omkring 780 häckande individer.
Näbben har också lämnat avtryck i japansk tågteknik. Nosen på Shinkansen-tågen i 500-serien formades efter kungsfiskarens näbb, som tränger ner i vattnet nästan utan stänk. Tåget blev tystare och drog mindre ström.
Hur bygger kungsfiskaren sitt bo?
Uppvaktningen börjar med att hanen jagar honan och sedan matar henne med fisk, en rituell gåva som ofta följs av parning. Paret gräver en gång i en lodrät sandbrink eller jordkant vid vattnet, oftast 60–90 centimeter lång, med en rundad kammare längst in. Där lägger honan 5–7 vita, nästan runda ägg. Båda föräldrarna ruvar i 19–21 dagar, men på natten sitter bara honan på äggen.
Ungarna stannar i gången i ungefär 24–25 dagar. När de är nästan flygfärdiga börjar föräldrarna lägga maten utanför gången i stället för att bära in den, så att ungarna lockas ut. Ett par hinner med två eller tre kullar på en sommar.
Omkring fyra dagar efter att ungarna lämnat boet gör de sina första dyk. Den som dyker för tidigt kan få fjäderdräkten så genomblöt att den drunknar, och bara ungefär hälften av ungarna lever mer än två veckor efter utflygningen. Reviret längs ett vattendrag är 1–3,5 kilometer långt. Inkräktare jagas bort, ibland i slagsmål där fåglarna griper tag i varandras näbbar och försöker trycka ner motståndaren under vattnet.

Finns lunnefågeln i Sverige?
Inte som häckfågel. Det sista paret lunnefåglar häckade i Bohuslän 1970, och arten räknas som nationellt utdöd i Sverige. Ett hundratal par fanns tidigare på Väderöarna, bland annat på Soteskären och Stora Knappen. I dag ses den bara som sällsynt gäst längs västkusten, och de närmaste kolonierna finns i Norge.
Den färgglada näbben i blått, gult och rött är en sommardräkt. När häckningen är över fäller lunnefågeln de yttre näbbplåtarna, och vinternäbben blir mindre och mörkare. Trots den runda kroppen flyger den i omkring 80 kilometer i timmen över havet.
Under ett enda dyk kan den fånga flera småfiskar. Den håller de första på plats med sin muskulösa, fårade tunga medan den jagar nästa, och inåtvända tandningar längs näbbkanterna hindrar raden av fiskar från att glida ur. Globalt klassas arten sedan 2015 som sårbar av IUCN.
Varför har sidensvansen röda vaxdroppar på vingarna?
De röda ”dropparna” är förlängda, platta spetsar på fjäderskaften, färgade av det röda färgämnet astaxantin och täckta av en genomskinlig hinna. Hanarna har oftast 6–8 sådana spetsar på varje vinge, honorna lite färre. Resten av fågeln är rosabrun med spetsig tofs, svart ögonmask och ett gult band längst ut på stjärten.
Sidensvansen häckar i barrskog i norra Norrland. På vintern drar den söderut i flockar, och de år när rönnbären tar slut i norr kan flockarna slå ner i villaträdgårdar långt ner i landet. En sidensvans äter mer än sin egen vikt i bär per dag; en enda fågel har setts äta mellan 600 och 1 000 oxbär på sex timmar. Levern är stor och bryter ner alkohol effektivt, men jästa bär kan ändå göra fåglarna berusade, ibland med dödlig utgång.
Var häckar blåhaken?
Blåhaken häckar i fjällbjörkskog och videsnår från Dalarna upp till Lappland, där den är landskapsfågel. Hanen har en strupe i lysande blått med en roströd fläck i mitten, kantad av svarta och rostfärgade band. Den vitstjärniga formen, med vit fläck i stället för röd, häckade för första gången i Sverige 2015, i Skåne.
Hanen sjunger från toppen av en buske och lånar gärna strofer från andra arter. På hösten flyger blåhakarna till norra Afrika och södra Asien. Fjällbeståndet har minskat med omkring 25 procent på tio år, och sedan rödlistan 2025 klassas blåhaken som nära hotad (NT).
Vilka fler vackra fåglar finns i Sverige?
Steglits
Beståndet i Sverige har mer än fördubblats på tio år. Den lilla finken har rött ansikte, svart och vitt huvud och ett brett, intensivt gult band över svarta vingar. Med den spetsiga näbben plockar den frön ur tistlar och kardborrar. Namnet kom till svenskan på 1500-talet via lågtyskan och härmar lätet.
Härfågel
Under 1800-talet häckade härfågeln i Skåne och längs ostkusten. Omkring 1920 försvann den, och sedan dess är bara enstaka häckningar kända, bland annat i Västmanland 2008 och i Skåne 2017. Fågeln är laxrosa med svartvitt randiga vingar och en tofs som fälls upp som en solfjäder. Det vetenskapliga namnet Upupa härmar lätet ”opp-opp-opp”. Det svenska namnet kommer från ”oäringsfågel”, eftersom man trodde att den varslade om missväxt och svält. Boet är ökänt för sin stank.
Törnskata
Törnskatan spetsar insekter, ödlor och småfåglar på törntaggar och taggtråd och sparar dem till dagar med dåligt väder. Hanen har grå hjässa, svart ögonmask och rödbrun rygg. Omkring 26 000–34 000 par häckar i södra och mellersta Sverige samt längs Norrlands kust, och vintern tillbringar de i östra och södra Afrika.
Kungsfågel
En vinternatt på 18 timmar i minus 25 grader kan kungsfågeln förbränna fett motsvarande 20 procent av kroppsvikten. Flera fåglar sover då tätt ihop för att klara sig. Tillsammans med den brandkronade kungsfågeln är den Europas minsta fågel, 8,5–9,5 centimeter lång och omkring 5 gram tung. Hanen har ett gult hjässband med orange mitt som han reser när han uppvaktar. Med tre till fyra miljoner par hör den till Sveriges vanligaste fåglar. De allra minsta arterna finns i artikeln om världens minsta fågel.
Vanliga frågor
Vilken är Sveriges nationalfågel?
Koltrasten. Den vann en läsaromröstning i Dagens Nyheter 1962 och vann igen när Sveriges Ornitologiska Förening höll en ny omröstning 2015.
Var kan man se kungsfiskare i Sverige?
Vid klara, lugnt rinnande åar och bäckar med branta sand- eller lerkanter, främst i Skåne, Småland och Östergötland. Lyssna efter ett gällt, utdraget ”tiih” och titta efter en blå blixt lågt över vattnet. På vintern söker den sig till öppet vatten och kusten.
Kan man se lunnefågel i Sverige?
Bara som sällsynt gäst, främst längs västkusten. Den slutade häcka i Sverige 1970. Närmast för att se lunnefåglar på nära håll är fågelöarna längs Norges kust.
Vilken är världens vackraste fågel?
Ingen mätning avgör saken. Påfågeln, paradisfåglarna på Nya Guinea, quetzalen i Centralamerika och mandarinanden hamnar oftast högt på listorna. Djurvärldens rekord i storlek finns samlade bland världens största djur.
Vilken är Sveriges största rovfågel?
Havsörnen, med ett vingspann på 1,8–2,4 meter. Läs mer om den i artikeln om Sveriges största rovfågel.
Fler artiklar om fåglar finns under Fåglar. Tips om hur du lockar blåmesar och andra hålhäckare till trädgården finns i artikeln om fågelholk.

Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.