Vinbergssnäckan är ett landlevande, växtätande blötdjur och Europas största landsnäcka Den har ett, oftast högervridet skal. Längden på själva djuret är cirka 10 centimeter. Vinbergssnäckan är ätlig och känd som en kulinarisk rätt, speciellt i det franska köket där den serveras vitlöksgratinerad i sitt eget skal under namnet escargot de bourgogne. Felaktigt brukar maträtten presenteras som snigel, men det man äter är de skalförsedda snäckorna som äts, inte djuret i sig.
Läs om Larv
Snäckans kroppsfärg är grå och skalet rödbrunt. Den trivs bäst på kalkrik mark då den behöver kalk för att bygga upp skalet. I Sverige finns vinbergssnäckor i södra delarna av landet med flest i Skåne. Även om vinbergssnäckan är ätlig bör man inte tillaga frilevande vinbergssnäckor då de kan innehåll miljögifter samt även bära på en parasit som är skadlig för människan.
Läs om Att äta insekter
Djuret är hermafrodit, det vill säga både hanne och hona, men äggen måste befruktas av en annan vinbergssnäcka. En frilevande vinbergssnäcka blir cirka fem år.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
