Om du ger dig ut i en svensk skog är det högst troligt att du förr eller senare kommer att upptäcka en grankotte som ser tilltufsad eller äten ut. Men kanske du undrar, vem är det som varit i farten? Vi skall hjälpa dig att finna ut svaret.
Det finns fyra aspiranter, det är hackspetten, korsnäbben, ekorren och skogsmusen. Samtliga fyra är ute efter kottens frö och var du hittar kotten eller hur den ser ut avslöjar vem som mumsat på den. Säkerligen finns det andra arter som skulle kunna tänka sig att äta granfrön, men de har inte kunskapen eller tekniken för att ta sig under kottens fjäll.
Hackspetten
Här är det platsen där du finner den ätna grankotten som avslöjar vem som varit framme Sitter grankotten fastkilad på en trädstam, ja då är det en hackspett som kalasat på den.
Korsnäbb
Ligger den däremot på marken och ser allmänt tilltufsad ut eller kanske fortfarande sitter kvar är det däremot en korsnäbb som varit i farten.
Så återstår de två gnagarna skogsmusen och ekorren. Vid en första anblick kan resterna av kotten se väldigt lika ut men om man tittar efter lite noggrannare kan man se att kotten i det ena fallet väldigt noga har avlägsnats från alla fjäll utom vid spetsen av kottens topp.
Sveriges störstanationalparker
Skogsmus
Denna noggranna individ är skogsmusen.
Slutligen kommer vi till ekorren och den är ett specialfall. Specialfall därför att ekorrar, precis som människor, är höger- eller vänsterhänta och resterna av grankotten visar vad just den här ekorren var. Precis som skogsmusen rensar ekorren bort kottens fjäll så det nara återstår en topp. Men den är slarvigare och det är resterna av de avbitna grankottfjällen som avslöjar om ekorren var höger eller vänsterhänt.
Ekorre
När ekorren mumsar i sig en grankottes frö stöder han den lutande mot marken eller en gren och sin ena framtass och snurrar efterhand runt kotten med sin dominanta tass för att komma till nästa fjäll. Av det följer att resterna av fjällen kommer att bli snedskurna på så sätt att om ekorren är högerhänt kommer resterna av de avbitna fjällen vara spetsigare och smalare på vänstersidan och tvärtom ifall den var vänsterhänt.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.