Vilket är världens äldsta träd? Det är inte helt lätt att svara på, för det beror på hur man definierar äldsta, det kan nämligen göras på några olika sätt. Därför får vi ge den ärofyllda titeln till några olika träd.
Trädklon
Med det menar vi att trädet som står där i dag genetiskt är exakt samma träd som stått där tidigare. I den gruppen får vi faktiskt utse et svenskt träd till vinnare. Det är granen Old Tjikko som växer på Fulufjället i Dalarna. Med hjälp av rester av rotdelar från äldre träd på samma plats har man kunnat konstatera Old Tjikkos ålder till 9 500 år. Trädet slog alltså rot ungefär samtidigt som de första människorna kom till Sverige. Nu skall det sägas att inga delar av dagens Old Tjikko är ens i närheten av så gamla, det är enbart genuppsättningen som kan härledas så långt tillbaka. Själva trädet lever bara i några hundra år. Omkring 20 granar äldre än 8 000 år har hittats i området från Lappland till Dalarna, däribland den med Old Tjikko i stort sett jämngamla Old Rasmus som står på Sonfjället i Härjedalen. Den äldsta levande trädstammen i Sverige anses vara från Hornslandet i Hälsingland. En kraftig tall på 750-800 år. Läs om
Äldsta rotsystem
Då får vi vända oss till Utah i USA. Där en aspskog bärande namnet Pando har ett rotsystem som anses kunna vara upp till 14 000 år. Skogen har en utbredning på 43,6 hektar och dess totala vikt beräknas till 6 000 000 kilo. Den är världens tyngsta organism, men inget av de enskilda träden blir mycket mer än 150 år.
Äldsta levande trädet
Är en Bristlecone tall kallad Methusalem som växer på White Mountains i Kalifornien. Man borrade ut ett årsringsprov och kunde konstatera att tallen är 4852 år. Forskarna tror dock att det forskarna tror dock att det finns äldre levandde exemplar som man ännu inte funnit. Läs om
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
