Dingo är en australisk vildhund. Den är endemisk, det vill säga att den enbart finns inom ett begränsat område, i detta fall Australien. Forskare tror att den togs med till Australien av asiatiska besökare för tusentals år sedan. Dingon är Australiens största landlevande rovdjur.
Det förekommer att människor har Dingo som jakt- eller sällskapshund, mem de är svåra att ha för detta ändamål då de vanligen uppvisar ett skyggt eller aggressivt beteende mot människor den inte lärt känna före den blev könsmogen.
Utseende och läte
Pälsen är oftast gul, men även brun och svart förekommer. Den är både till utseende och ljud mycket lik den vanliga tamhunden, skallet är dock ett dovt, skall som endast ges som ett varningsskall när den känner sig hotad.
Läs mer om hundar Resa med hund
Föda
Dingon jagar mindre däggdjur som kaniner och mindre pungdjur, men tar även fåglar, ödlor, insekter, frukt och kadaver. Det händer också att den ger sig på tamboskap som får, vilket lett till en ganska stor tjuvjakt. Som jägare är Dingon mycket uthållig och jagar bytesdjuret tills det är utmattat varefter den dödar det.
Levnadssätt
Dingon ses ofta ensam men lever i familjegrupper och försvarar sitt revir. vanligen av 3–12 individer. Parningstiden infaller på hösten eller tidiga vintern. Dräktigheten varar i cirka 70 dagar. Boet för födsel av valparna är oftast en jordhåla Hanarna blir könsmogna vid ett till tre års ålder och honorna blir ofta dräktiga första gången vid två års ålder. Valparna är mogna att klara sig sjäva vid cirka sex månaders ålder, men stannar ofta längre i gruppen.
Läs mer om hundar Kända hundar
Övrigt
Nya Guineas sjungande hund (namnet för att den ylar i flera olika tonarter) anses av vissa forskare vara en mindre art av Dingo, de är till utseendet mycket lika frånsett storleken. Nya Guineas sjungande hund har dock inte observerats sedan 1970-talet och man antar att den är utdöd, det finns dock några exemplar som hålls som sällskapshundar i Europa och Amerika.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
