Fasanen är en hönsfågel som från början levde i Asien, men som av människan togs till flera världsdelar. Till Sverige infördes fasanen på 1700-talet med syftet att försköna slottsmiljöer, men fasanerna rymde och förvildades. Numera finns fasan i södra Sverige och upptill Medelpad. Fasanen är inte anpassad för snörika och kalla vintrar.
Läs om Havsörn
Brungrå svartfläckig medan hanen är brun med svarta och vita fläckar. Halsen är grönglänsande, framdelen av huvudet är rött. Hanarna har också fjädertofsar på huvudet. Fasanen blir 53–85 cm lång, med ett vingspann på 70–90 cm.
Livsmiljö och föda
Fasanen trivs bäst i lundar och täta snår, som omges av ängar och fält och erbjuder tillgång till vatten. På dagen vistas den på marken letandes efter föda som består av maskar bär och frön. I skymningen uppsöker de ett lämpligt träd för övernattning.
Läs om Kungsfiskaren
Fortplantning
Efter fortplantning lägger honan upp till 17 olivfärgade ägg som hon sedan ruvar i runt 25 dagar. Boet placeras på marken.
Människan
Tidigt började man att försöka med uppfödning i så kallade fasanerier, men de flesta blev relativt kortlivade, Numera jagas fasan med olika jaktmetoder i huvudsak för köttets skull.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
