Liljekonvalj är en av våra tidigaste mest väldoftande och vackraste vårblommor, i Götalands kustlandskap börjar liljekonvaljen blomma i maj, i resten av landet senare.
Liljekonvalj tillhör familjen sparrisväxter, men den är inte ätlig, tvärtom mycket giftig.
Liljekonvaljen är fridlyst i Kalmar, Kronobergs, Stockholms, Södermanlands län samt på Öland. Det innebär att man inte får dra upp blommorna med rötterna eller plocka för att sälja. Däremot får man plocka blommorna för att ha hemma i en vas. Blomman är Gästriklands landskapsblomma och Finlands nationalblomma.
Liljekonvalj växer ofta i stora bestånd. Där den breder ut sig vackert med gröna blad och vita blommor.
Läs mer om
Giftighet
Liljekonvaljen är mycket giftig, främst som en del av deras naturliga försvar mot växtätande djur, men giftet är också farligt för människor. Alla delar av växten är giftiga, men särskilt blommor och blad.
Mindre allvarliga symtom är:
- Buksmärta
- Diarré
- Illamående
- Kräkningar
- Desorientering
- Dimsyn
- Dåsighet
- Huvudvärk
- Rödaktiga hudutslag
- Allergisk resktion
Allvarligt symtom är:
Plötsliga förändringar i hjärtrytmen.
Liljekonvalj bär under en period röda bär. Att äta fem av dessa bär innebär akut fara för barn.
Man bör alltid uppsöka sjukvård om man misstänker förgiftning av liljekonvalj.
Det finns odlad liljekonvalj, iskonvaljer, som kan börja blomma redan i december.
Läs mer omKuriosa
Böckernas deckargenre har ofta giftmord som utgångspunkt. En sådan handlade om ett mord där offret lurades att dricka vatten från en vas som innehållit liljekonvaljer. Den gav upphov till ett envist rykte om att det är dödligt att dricka vatten där liljekonvaljer stått. Liljekonvaljer är giftiga, men blomvattnet är det inte.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
