- Vad är det? En liten kakadua (Nymphicus hollandicus) från Australiens inland. Officiellt svenskt namn är sedan 2019 nymfkakadua.
- Storlek: 30–33 cm, varav stjärten är ungefär hälften. Vikt omkring 80–90 gram.
- Hur gammal blir den? Oftast 12–15 år, med god skötsel 16–25 år. Det äldsta kända exemplaret blev omkring 36 år.
- Bur: minst 0,84 m² golvyta, 120 cm på längsta sidan och 80 cm hög enligt Jordbruksverkets regler.
- Hane eller hona: hos grå (vildfärgade) fåglar har den vuxna hanen gult ansikte och enfärgad stjärt, honan gråare ansikte och tvärrandig stjärt.
Uppdaterad 21 oktober 2026.
Nymfparakiten är en av våra populäraste burfåglar. Nymfparakit är en kakadua, det vill säga en papegoja och kallas också för nymfkakadua. Det är också det officiellt godkända namnet i Sverige sedan 2019, enligt BirdLife Sverige. I vilt tillstånd lever den i Australiens inlandsområden. En fullvuxen nymfparakit blir cirka 33 cm, varav stjärten utgör hälften. Liksom andra kakaduor skiljer sig nymfparakiten från andra papegojarter främst genom sin upprätta fjäderkam på huvudet. Åldersmässigt blir nymfparakiten normalt 12–15 år, med god skötsel ofta 16–25 år, och det finns de som uppnått en ålder av 35–36 år.
| Fakta | Nymfparakit |
|---|---|
| Vetenskapligt namn | Nymphicus hollandicus |
| Svenska namn | Nymfkakadua (officiellt sedan 2019), nymfparakit |
| Engelska | Cockatiel |
| Familj | Kakaduor (Cacatuidae), egen underfamilj Nymphicinae |
| Längd | 30–33 cm, stjärten är ungefär hälften |
| Vikt | Omkring 80–90 g |
| Utbredning | Australiens inland, sällsynt vid kusterna |
| Livslängd | Oftast 12–15 år, med god skötsel 16–25 år |
| Äldsta kända | Omkring 36 år |
| Könsmogen | 4–15 månader (ska inte paras före ett års ålder) |
| Ägg och ruvning | 4–7 ägg, ruvas 17–23 dygn |
| Hotstatus | Livskraftig (LC) enligt IUCN |
Nymfparakit eller nymfkakadua – vad heter den?
Fågeln har länge kallats nymfparakit på svenska, och fram till 2019 var det också artens officiella namn. I april 2019 beslutade BirdLife Sverige att arten officiellt ska heta nymfkakadua, eftersom det bättre beskriver släktskapen och namnet redan hade börjat användas bland fågelhållare. På engelska heter den cockatiel. Nymfkakaduan är ensam i sitt släkte Nymphicus och placeras i en egen underfamilj bland kakaduorna. Med sina 30–33 cm är den den minsta kakaduan.
Färger: så ser du skillnad på hane och hona
I vilt tillstånd har den vuxna hannen en gul ansiktsmask och tydliga röda kindfläckar medan honan har en gråare ansiktston och inte lika tydliga kindfläckar. Den vuxna hannens stjärtfjädrar är enfärgade, medan honans är tvärrandiga. Innan fortplantningsmognad har uppnåtts har både hannar och honor tvärrandiga stjärtfjädrar.
Bland burfåglar finns det flera olika framavlade färgkombinationer och där syns inte könsskillnaden lika tydligt.
I fågelhållning finns i dag drygt 20 etablerade färgmutationer. Bland de vanligaste är lutino (vit till ljusgul utan grått, sedan 1958), pied med oregelbundna fläckar (sedan 1949), kanel med varmare brunaktig ton, pärlad med ljusa fjäderkanter och albino, som är vit med röda ögon. En fågel kan också bära flera mutationer samtidigt. Gröna och blå nymfparakiter finns däremot inte: kakaduor saknar den fjäderstruktur som ger gröna och blå färger.

Hur gammal blir en nymfparakit?
En nymfparakit blir i genomsnitt 12–15 år. I fångenskap och med bra skötsel kan den leva 16–25 år, och det äldsta bekräftade exemplaret blev omkring 36 år. En nymfparakit är alltså ett långsiktigt åtagande. Hos grå fåglar kan du ungefär se åldern på fjäderdräkten: ungfåglarna liknar honor fram till första ruggningen, som brukar ske vid sex till nio månaders ålder.
Föda
I vilt tillstånd består huvudfödan av fröer från gräs och örter. Som burfåglar brukar de ges olika fröblandningar bestående av till exempel havre, hirs, hampfrö, vete och färgtistel. En del föredrar att mata med pellets.
Många väljer pellets som huvudfoder för att minska fettintaget, tillsammans med olika typer av frukt och grönsaker. Fåglarna ska alltid ha fri tillgång till rent vatten.
Häckning
Nymfparakiten blir könsmogen mellan 4 till 15 månaders ålder, men skall inte paras före ett års ålder. Efter parning lägger honan 4–7 vita ägg.
I Australien häckar arten främst från augusti till december, och häckningen styrs av regnen. Paret bygger bo i trädhål nära vatten. Honan lägger ett ägg ungefär varannan dag, äggen ruvas i 17–23 dygn och ungarna lämnar boet efter omkring fem veckor. Nymfkakaduan är den enda kakaduan som kan föröka sig redan innan den är ett år gammal.
Bur och minsta mått för nymfparakit
I Sverige är det Jordbruksverket som beslutar om minsta burstorlek för djur. För en fullvuxen Nymfparakit gäller att minimimåtten skall vara 70 × 120 × 80 cm (bredd × längd × höjd, ensam fågel), alltså minst 0,84 m² golvyta, minst 120 cm på längsta sidan och minst 80 cm i höjd. Gallret eller nätet runt buren skall tillåta att fågeln kan titta ut, men inte vara så glest att den kan sticka ut huvudet då detta innebär risk för att den fastnar. En bur med rätt mått och avsedd för parakiter är lämplig. Kontrollera måtten: många burar för undulater är för små, eftersom en undulat bara kräver 70 cm på längsta sidan. Taket bör vara plant. Ett så kallat kupoltak gör det svårt för fågeln att utnyttja det området.
| Krav | Minst |
|---|---|
| Golvyta, en fågel | 0,84 m² |
| Längsta sidan | 120 cm |
| Höjd | 80 cm |
| Bredd | 2 × fågelns längd, dock minst 45 cm |
| Extra yta per fågel i grupp | 0,1 m² |
Inredningen skall bestå av ett bottenlager bestående av alspån eller burströ, vatten- och matskålar. Det finns två typer av matskålar stående eller hängande. Välj gärna en hängande för vatten då det minskar risk för att frön och annat hamnar i vattnet. Glöm inte att byta ut vattnet med jämna mellanrum. Beroende på hur du utfodrar din fågel bör det finnas flera matskålar. En för frö, en för frukt och en för pellets. Buren skall vara utrustad med flera sittpinnar. Gör gärna egna sittpinnar av asp- eller rönn-kvistar. Största diameter cirka 30 mm. Behåll barken, fåglarna gillar att sitta och slita av barken. Spola först av grenarna med kokande vatten för att få bort eventuella föroreningar. Kapa till lagom längd och snitta dem i ändarna så de kan pressas fast mellan burens stänger.
Rep och/eller gunga. Fåglar gillar att sitta och gunga. Bjällra att leka med. Kalksten och eller snäckskal för att fågeln skall kunna få i sig den kalk den behöver. Med detta sagt: överbelamra inte buren med saker. Fågeln skall ha plats för att flyga också.
Buren bör inte placeras vid ett fönster då ljus och värme kan störa fågelns välbefinnande. Placera buren centralt så den vänjer sig vid människor och inte känner sig så ensam. Placera den mot en vägg eller två. Det får fågeln att känna sig tryggare.
Enligt Jordbruksverket ska sällskapsfåglar som huvudregel hållas i par eller grupp, och en fågel som hålls ensam måste ha tät social kontakt med en människa. Fåglarna bör också varje dag få tillgång till ett utrymme där de kan flyga fritt. Vingtrimning är förbjuden på fåglar som är yngre än ett år.

Beteende och kroppsspråk
Iaktta din fågels huvudtofs och läten för att förstå hur den mår och vad den vill. Vi börjar med huvudtofsen.
Är den bakåtlutad nästan vågrät känner sig fågeln lugn.
Är den mjukt upprätt och lätt framåtlutad, visar det på aktivitet och intresse. Den är nyfiken på vad som händer i eller utanför buren.
Tofsen är upprättstående och framåtlutad (kan vara svårt att skilja från föregående). Fågeln är upprörd eller irriterad.
Tofsen ligger slickad mot huvudet. Fågeln är arg eller rädd. Har den också näbben öppen och framför läten, bered dig på ett bett om du sticker in handen till den.
| Tofsen | Fågeln är |
|---|---|
| Bakåtlutad, nästan vågrät | Lugn |
| Mjukt upprätt, lätt framåtlutad | Aktiv och nyfiken |
| Upprättstående och framåtlutad | Upprörd eller irriterad |
| Slickad mot huvudet | Arg eller rädd |
Klickande med tungan. Den talar om att den är snäll.
Klickande med näbben. Varningssignal. Jag kommer att anfalla med näbbar och klor.
En fågel kan också visa att den vill vara ensam genom att hoppa undan om du för in handen i buren.
Kan en nymfparakit prata?
Nymfparakiter är sociala och ljudliga fåglar. De kan lära sig vissla melodier och härma ord och fraser, men det kräver tid och tålamod. Hanarna anses ofta lära sig snabbare och har ett mer varierat läte.
Nymfparakit skötsel i korthet
- Ha gärna två eller fler fåglar, eller räkna med att umgås med fågeln varje dag.
- Buren ska vara minst 120 × 70 × 80 cm för en fågel.
- Låt fågeln flyga fritt i ett säkert rum varje dag.
- Ge frön eller pellets, frukt och grönsaker och alltid färskt vatten.
- Ha sittpinnar av olika grovlek så att fågeln tränar greppet.
- Kontakta veterinär snarast om fågeln verkar sjuk eller skadad.
Vanliga frågor om nymfparakiter
Hur gammal blir en nymfparakit?
En nymfparakit blir oftast 12–15 år. Med god skötsel kan den leva 16–25 år, och det äldsta kända exemplaret blev omkring 36 år.
Är nymfparakit och nymfkakadua samma fågel?
Ja. Nymfparakit var länge det officiella svenska namnet, men sedan april 2019 heter arten officiellt nymfkakadua enligt BirdLife Sverige, eftersom den är en kakadua. Båda namnen används fortfarande.
Hur stor bur behöver en nymfparakit?
Enligt Jordbruksverkets regler ska buren för en fågel ha minst 0,84 m² golvyta, vara minst 120 cm på längsta sidan och minst 80 cm hög. Bredden ska vara minst två gånger fågelns längd. För varje ytterligare fågel i gruppen krävs minst 0,1 m² till.
Hur ser man skillnad på hane och hona?
Hos grå, vildfärgade fåglar får den vuxna hanen gul ansiktsmask, tydliga orange kindfläckar och enfärgade stjärtfjädrar. Honan har gråare ansikte, svagare kindfläckar och tvärrandig stjärt. Ungfåglar liknar honor tills de ruggat första gången. Hos många framavlade färger syns skillnaden sämre.
Kan man ha en nymfparakit ensam?
Huvudregeln enligt Jordbruksverket är att sällskapsfåglar ska hållas i par eller grupp. Om du ändå har en fågel ensam måste den ha tät social kontakt med en människa.
Kan nymfparakiter prata?
Nymfparakiter kan lära sig vissla melodier och härma ord och fraser, men det kräver tid och tålamod. Hanarna anses ofta lära sig snabbare.
Vilka färger finns det på nymfparakiter?
Vildfärgen är grå med vita vingfläckar. I fångenskap finns över 20 färgmutationer, bland annat lutino (vit till gul), pärlad, kanel, pied (fläckig) och albino. Gröna eller blå nymfparakiter finns inte, eftersom kakaduor saknar de fjäderstrukturer som ger grönt och blått.
Vad äter en nymfparakit?
Vilda nymfparakiter äter främst frön från gräs och örter. Burfåglar får fröblandningar med till exempel hirs, havre, hampfrö och färgtistel, eller pellets tillsammans med frukt och grönsaker. Fåglarna ska alltid ha tillgång till färskt vatten.
Var lever nymfparakiten i det vilda?
I Australiens torra inland, nästan alltid nära vatten. Den ses oftast i par eller små flockar och följer tillgången på mat och vatten. Arten klassas som livskraftig.
Källor: Wikipedia – Nymfkakadua, Wikipedia (engelska) – Cockatiel, Jordbruksverket – Så sköter du dina sällskapsfåglar och Animal Diversity Web – Nymphicus hollandicus.

Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.