Struts är en mycket stor, långbent, långhalsad fågel som saknar flygförmåga. Fjädrarna är mjuka och saknar hakar på bistrålarna, vilket gör att vingarna inte är lufttäta och att strutsen inte kan flyga. Tillsammans med sin nära släkting somaliastrutsen är den världens nu levande största fågel. Dessutom är strutsen den fågel som lägger störst ägg, i snitt omkring 1,5 kilo. I vilt tillstånd finns strutsen enbart i delar av Afrika.
Läs mer om fåglar Sveriges största rovfågel
- Världens största fågel: strutsen (Struthio camelus) är den största och tyngsta nu levande fågeln. Den enda andra nu levande strutsarten är somaliastrutsen (Struthio molybdophanes) från Afrikas horn.
- Storlek: hannar blir 2,1–2,7 meter höga och väger vanligen 100–130 kilo, honor 1,7–1,9 meter och 90–110 kilo.
- Fart: upp till 70 km/h i korta rusher och omkring 50 km/h under längre sträckor. Ett enda kliv kan vara 3–5 meter.
- Ägg: i snitt cirka 15 × 13 cm och omkring 1,5 kilo, ungefär lika mycket som 24 hönsägg.
- Kan inte flyga och stoppar inte huvudet i sanden. Hotad struts trycker sig platt mot marken eller springer iväg.
Källor: San Diego Zoo Wildlife Alliance, Animal Diversity Web, National Geographic och IUCN:s rödlista. Uppdaterad 26 oktober 2026.
Strutsen är framförallt känd för fyra saker. Sin oförmåga att flyga. Sitt försvar, som består i att sparkas. Sin lilla hjärna, som i en anatomisk studie av vuxna strutsar vägde i snitt omkring 26 gram (Peng m.fl. 2010), medan ögat är nästan 5 centimeter i diameter. Samt sin flykt, då den kan komma upp i en hastighet av 70 kilometer i timmen. När strutsen känner sig hotad lägger den sig antingen platt på marken eller springer iväg.
Hur snabbt springer en struts?
En struts kan springa i upp till cirka 70 km/h i korta rusher och hålla omkring 50 km/h under längre sträckor. Ett enda kliv kan vara 3–5 meter långt. Strutsen är den enda fågeln som bara har två tår på varje fot, vilket gör den snabbare. Redan vid en månads ålder kan ungarna springa i närmare 56 km/h. När strutsen byter riktning i full fart håller den ut vingarna för att hålla balansen (San Diego Zoo). Läs även om världens snabbaste djur.
Föda och livsföring
Födan består huvudsakligen av olika växtdelar, till exempel frön, rötter och blommor, men den äter även insekter, ödlor och andra smådjur (National Geographic). Strutsen sväljer också sand och småsten som hjälper till att mala sönder födan i kråsen (San Diego Zoo).
I det vilda lever strutsar i grupper med mellan fem och femtio individer (ADW). Gruppen har en hackordning med en dominant hanne som håller revir och en dominant hona, och de turas om att ruva äggen (San Diego Zoo).
Fjäderdräkt, vikt och storlek
Hannen har svart fjäderdräkt, förutom vingarna och delar av bakpartiet. Honan är gråbrun med vitaktiga ving- och stjärtfjädrar. Strutsar har långa ben som i stort sett saknar fjädrar, detsamma gäller halsen. Båda könen har kraftiga ögonfransar och bland de största ögonen inom fågelvärlden.
Hannen kan bli upp till cirka 2,7 meter hög och väga upp emot 150 kilo, men vanligen väger den 100–130 kilo. Honan blir 1,7–1,9 meter hög och väger 90–110 kilo (San Diego Zoo, National Geographic). Äggen väger i snitt omkring 1,5 kilo.
Somaliastrutsen får under parningsperioden en mer blåtonad färg på ben och hals. Den räknas som egen art sedan 2014 och är rödlistad som sårbar (IUCN).
Hur mycket väger en struts?
Hannarna väger vanligen 100–130 kilo och honorna 90–110 kilo (San Diego Zoo), enstaka stora hannar upp mot 150 kilo (National Geographic). Det gör strutsen till den tyngsta nu levande fågeln, läs mer om världens största fågel. Ägget väger i snitt omkring 1,5 kilo och mäter cirka 15 × 13 centimeter, ungefär som 24 hönsägg. Ändå är det litet i förhållande till honans storlek (San Diego Zoo).
| Vetenskapligt namn | Struthio camelus, ordningen strutsfåglar (Struthioniformes) |
|---|---|
| Utbredning | vilt endast i Afrika, i torra, öppna marker som savann, gräsmark och buskmark |
| Höjd | hanar 2,1–2,7 m, honor 1,7–1,9 m |
| Vikt | hanar vanligen 100–130 kg (enstaka upp mot ca 150 kg), honor 90–110 kg |
| Toppfart | ca 70 km/h i korta rusher, ca 50 km/h uthålligt; kliv 3–5 m |
| Tår | två tår på varje fot, som enda fågel |
| Öga | nästan 5 cm i diameter, störst av alla landdjur |
| Ägg | i snitt ca 15 × 13 cm och ca 1,5 kg, det största ägg som någon nu levande fågel lägger |
| Grupper | flockar på 5–50 fåglar |
| Livslängd | 30–40 år i det vilda enligt National Geographic |
| Rödlistning (IUCN) | struts: livskraftig (LC); somaliastruts: sårbar (VU) |
| Närmaste släkting | somaliastruts (S. molybdophanes), egen art enligt BirdLife International sedan 2014 |
Källor: San Diego Zoo: Ostrich, Animal Diversity Web: Struthio camelus, National Geographic: Ostrich, IUCN: Struthio camelus, IUCN: Struthio molybdophanes.
Läs mer om fåglar Sveriges vackraste fågel
Kan strutsar flyga?
Nej. Strutsen är byggd för att springa, inte för att flyga. Fjädrarna är lösa och mjuka och saknar de små hakar som håller ihop fjädrarna hos flygande fåglar. Vingarna används i stället för att hålla balansen när strutsen springer och för uppvisning, till exempel när den visar dominans eller uppvaktar en hona (San Diego Zoo). Strutsen är inte ensam om att sakna flygförmåga, pingvinen kan inte heller flyga.
Struts och människa
Strutsen har jagats dels för sitt röda kött, som till smaken påminner något om magert nötkött, för sina fjäderplymer, sitt skinn och sina ägg. De mindre fjädrarna används även till flugfiske och påskfjädrar. Jakten på fjädrar höll på att utrota strutsen på 1700-talet, men från mitten av 1800-talet spreds uppfödning på farmar (ADW), framförallt i Sydafrika (San Diego Zoo). Numera finns det strutsfarmar i olika delar av världen. De svenska strutsfarmarna producerar främst kött, men fungerar ofta också som turistattraktioner.
Kuriosa
Att strutsen skulle sticka huvudet i sanden när den upplever fara är en långlivad myt som gett upphov till talesätt i flera länder. Troligtvis härstammar den från en beskrivning av Plinius den äldre i Naturalis historia, som blev klar omkring år 77 efter Kristus. Där skriver han bland annat att, ”strutsen, när den känner sig hotad, gömmer sitt huvud och sin hals i ett buskage och tror att den är helt dold”. Detta förvanskades senare till att strutsen gömmer huvudet och delar av halsen i mjuk sand.
Stoppar strutsen huvudet i sanden?
Nej, det är en myt. När en struts känner fara och inte kan springa iväg lägger den sig ned och trycker huvud och hals platt mot marken. Huvudet och halsen är ljusa och smälter in i marken, så på avstånd syns bara kroppen och det ser ut som att strutsen har stoppat huvudet i sanden (San Diego Zoo, National Geographic). Strutsen sväljer dessutom sand och småsten för matsmältningens skull (San Diego Zoo), men den gömmer aldrig huvudet för att slippa se faran.
Källor (lästa oktober 2026): San Diego Zoo Wildlife Alliance: Ostrich, Animal Diversity Web (University of Michigan): Struthio camelus, National Geographic: Ostrich, IUCN:s rödlista: Struthio camelus (BirdLife International 2018), IUCN:s rödlista: Struthio molybdophanes (BirdLife International 2022), Peng m.fl. 2010, Turkish Journal of Veterinary and Animal Sciences, Plinius den äldre: Naturalis historia, bok 10.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.