Blåval, liksom andra bardvalar är en tillgång i miljökampen som få har tänkt på.
De tar upp koldioxid i kroppen och förvarar den där. En fullvuxen Blåval binder 33 ton koldioxid i kroppen under sin livstid. Det är mer än vad 1000 träd binder, men det stannar inte där.
Blåvalen lever i huvudsak av krill, ett slags djurplankton, som i sin tur lever av växtplankton. Genom att hålla ner beståndet av djurplankton hjälper de växtplankton att bli fler. Växtplankton bidrar med ungefär häften av allt syre i vår atmosfär. När plankton producerar syre fångar de upp lika mycket koldioxid som fyra Amazonasregnskogar, enligt IMF:s analys. Det innebär att ju fler valar, desto mer växtplankton, desto större upptag av koldioxid och desto större produktion av syre.
Läs mera om Världens största valar
Valarna hjälper också växtplankton genom att valarnas avföring innehåller stora mängder järn, kväve och fosfor, som är det perfekta gödningsmedlet för växtplankton. När valen dör sjunker den till botten och dess lagrade koldioxid försvinner ut ur atmosfären i hundratals år.
Läs mera om Valhaj
Genom att använda sig av priset på utsläppsrätter räknade IMF:s ekonomer ut vad valarnas ”klimattjänster” är värda i reda pengar och lade sedan till andra ekonomiska fördelar, som till exempel valturism. De kom fram till att var och en av havets jättar är värda cirka 20 miljoner kronor och att det globala beståndet av stora valar är värt 10 biljoner kronor för mänskligheten. IMF kräver nu att skydd av valarna skall ingå i ”Parisavtalet”.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
