Valhajen är världens nu största levande haj och den är inte farlig för människan, få hajarter är. Valhajen är även världens största fisk. Huvudsakligen lever den av plankton, men även ansjovis, sardiner och makrill förekommer i dieten. Vanligen når den en längd av 10 meter. Det största tillförlitligt mätta exemplaret uppmättes till 12,65 meter. Den tyngst uppmätta valhajen hade en vikt av 36 ton. Det finns gott om historier om valhajar på 18–20 meter men än så länge finns inget bevis för sanningshalten i dessa historier.
Läs mera omValhajen finns i alla tropiska och subtropiska havsområden. Den har också observerats längre norrut, men tycks undvika vatten där ytvattentemperaturen är under 21 grader Celsius.
Tillsammans med tonfisk och andra medelstora fiskar kan valhajar samlas i stim på upp till 25 individer. Detta sker i samband med att mindre fiskarter leker och släpper ägg.
Valhajar blir könsmogen först vid cirka 30 års ålder. Honan kan ha mer än 300 ägg åt gången. Äggen kläcks redan i moderns mage och föds sedan levande. Ungen är cirka 40 cm när den föds och kan simma och jaga på egen hand redan från födseln. En valhaj kan bli upp till 60 år gammal, men det finns uppgifter om individer som blivit betydligt äldre. Valhajen har den tjockaste hud som finns hos något djur. Huden kan vara 10 cm tjock.
Läs mera omValhaj fiskas som mat och den hamnar också ofta som bifångst i fiskenät, framförallt vid fiske av tonfisk på grund av att de ofta vistas bredvid varandra. Valhajen listas som starkt hotad och i Indien, Filippinerna, Taiwan och Maldiverna fick den under 1990-talet i dessa stater skyddsstatus.
Förekomst och spridning av valhajar är en stark indikator som visar hur haven mår. Där valhajar återfinns i stort antal kan man anta att ekosystemet är välmående och i balans.
Det finns dock en haj som har varit större än valhajen… Mycket större… Vi pratar förstår om den mytomspunna hajen Megalodon. Om du vill veta mer om denna fantastiska haj så kan du läsa mer här.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
